Igår var vi på sista delen av föräldrarutbildningen och pratade om amning och första tiden hemma med barnet. Det här har varit ett möte jag har haft ganska negativa känslor inför eftersom jag trodde att det skulle vara ett stort propagandamöte för amning och om hur mitt barn kommer dö om jag inte ammar det, hur fel det är att inte amma osv. Det var helt fel uppfattning. Vi fick se en otroligt äcklig film om amning, jag tror att alla andra tyckte att det var en helt normal film om amning men jag står verkligen inte ut med att se dom där gigantiska bröstvårtorna, jag tycker det ser så otroligt äckligt ut. Visst det är vackert att ge sitt barn liv men jag orkar inte ens tänka på det för då skulle jag må så dåligt över att jag har sån ångest över att jag ska amma om någon månad. För det ska jag. Hur lite jag än själv vill det så ska jag göra det för mitt barn men jag hatar tanken på det och jag kan inte riktigt förklara varför. Jag önskar att det var någonting jag såg fram emot, att det var någonting jag längtade efter och att jag såg det där fantastiska i det som så många verkar göra men det finns bara inte där.

Efter att vi sett filmen så började barnmorskan prata om att det av olika anledningar kan vara så att man inte kan eller vill amma och att det är helt okej. Bröstmjölken är otroligt bra, det går inte att skapa den mängd antikroppar som finns i den men och det här är någonting min barnmorska absolut inte berättade för mig när jag berättade om min motvilja att amma, den där mängden antikroppar som gör bröstmjölken så bra finns bara i råmjölken och den finns bara de första dygnen efter att barnet är fött. Det viktigaste är kroppskontakt och välmående föräldrar och det var helt okej om man valde ersättning. 

Efter att alla andra hade gått stannade jag kvar och hade en fråga om någonting helt annat och sen började vi prata lite om att jag tycker det känns jobbigt med den framtida amningen.
När hon pratat en stund om amning och hur det inte var det viktigaste så sa hon att det finns också dom som inte alls tycker om att vara gravid men att det är någonting som folk inte pratar om, att man inte törs säga det men att det också är helt okej. Jag sa att precis så känner jag och att många gånger låter det som att människor inte tror att jag älskar mitt barn bara för att jag inte tycker om att vara gravid och ifrågasätter om jag verkligen vill ha barn. 
Jag fick veta så mycket av den stunden jag stannade kvar och pratade med henne som ingen sagt till mig tidigare och jag kände för första gången på alla dessa månader att jag inte känner saker fel eller vill fel saker. Jag kunde bara krama om henne och tacka för att hon sa det hon sa samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att inte börja gråta. Det var så skönt att gå därifrån utan tunga skuldkänslor. 
Jag vill påpeka att Niklas står bakom mig till 100% och tycker det viktigaste är att jag känner mig bekväm och mår bra. Han är en bra man min man och han kommer bli en fantastisk pappa.

Jag längtar så mycket efter att den här nya lilla personen ska komma till världen nu så jag och Niklas får lära känna honom eller henne. Vem är du som finns där inne? Kom ut så vi får visa dig världen och visa dig för världen. Kom ut så ska vi visa hur mycket vi älskar dig och hur mycket dina föräldrar älskar varandra. Fast kom inte förrän du är redo, jag vill ha dig frisk och stark så vi kan göra roliga saker ihop hela livet. Jag ska ge dig allt jag har och sen lite till.