Att vara mammaledig är precis lika mycket av allt det fantastiska som man hör och allt det pissjobbiga som man också hör om.

Det är sköna fikan, långa sovmorgonar och en massa mys.

Det är också att inte ha möjlighet att äta för att ens barn ska äta och det går före en själv, eller att bebisen gnäller och vill ha närhet så du kan inte lägga ifrån dig lillen och få två lediga händer att äta med. Det är långa nätter med vyssningar och sånger och man vill fan inte mya en sekund till man vill bara få vara helt själv på toa och få kissa lite. 

Sen ler den där lilla filuren och skrattar till lite åt ett helt plant vitt tak och då är man tillbaka till att allt är underbart för vad kan vara bättre än att titta på när hon upptäcker världen?

Sen kissar hon ner blöjan.

Och ler.

Vi får alla leva med att det är instagrambilder på bloggen nu ett tag.

Hej hej, hemskt mycket hej.

Jo bebis är född och bebis är en fullt frisk liten flicka och heter Mila.

 

Mila Mimmi Viola

 

Att bli mamma ger en så mycket mer glädje i livet. Helt plötsligt så ser man saker ur ett helt annat perspektiv, man lär sig att uppskatta saker på ett annat vis.
Under sex veckor har jag nu haft händerna upptagna med att bär runt på M men idag kom det en bärsele (Babybjörn Active) med posten så nu får jag äntligen mina händer tillbaka. Fantastiskt! Tänk vad jag kan göra nu, det är som att hela världen är öppen för mig nu. Så otroligt jag längtar efter att göra saker nu när möjligehten har kommit.

Imorgon ska jag vika tvätt. Tvätt för flera månader. Och jag längtar!

Det pirrar i kroppen och jag vill egentligen bara flyga ner för trappen och börja nu nu nu, men jag ska hålla mig till imorgon och vila lite idag.

Jag förstår att ni tror att jag är ironisk.

Det sorgliga är att jag inte är det.