Jag tyckte att det var en bra idé att börja med körkortet igen dels för att ja jag behöver det ju verkligen och dels för att jag verkligen har tid nu, jag har ju ingenting att göra om dagarna. Nära och kära har mest undrat hur det ska gå med:

1. Magen, blir den inte i vägen? Nej den glömmer jag bort och om vi tänker lite på saken så kör tjocka människor bil varje dag, kolla bara på usa haha! Jag såg en kille i Ockelbo som var så fet att bilen lutade så gravidbulan utgör inga hinder.

2. Ryggen min är paj, går det att sitta i en bil då? Ja, enda jävla gången ryggen inte gör ont är lustigt nog i förarsätet!

Det ingen hade tänkt på är teorin. Den jävla teorin! Jag blir arg, frustrerad och gråtfärdig så fort jag inte fattar vad som står och jag blir helt förstörd när böckerna inte är logiskt uppbyggda! Man kan inte be om svar på frågor om inte svaren finns i böckerna jävla idioter!!!!! vill jag mest skrika och då har jag inte läst många sidor än. Nej teorin hade ingen tänkt på. Inte jag heller. Jävla skitteori. Den som var det enklaste innan jag blev gravid.

Åh helt otroligt, jag har fått tag i karln som sanerar hos oss och jag tror att han absolut inte alls tycker om mig längre och verkligen hoppas på att min man ska vara hemma när han kommer till oss nästa gång så han slipper den där kärringen som ringde till honom idag, jag var verkligen inte trevlig. Jag orkade verkligen inte hålla på och krångla längre, jag orkade inte vara trevlig så jag skällde ut honom och efter en jäkla massa om och men så lyckades jag boka en tid med honom.
Visst kan man tro att dom gärna bokar in vart dom ska om dagarna så att dom har ett schema upplagt över sina uppdrag? Att dom vet att det här, det här och det här ska jag göra idag? Jag skulle vilja ha det så i alla fall och har det gärna så när jag gör saker men inte den här människan inte, han är definitionen av go with the flow fast på ett otroligt negativt sätt. När jag sa att jag vela ha en tid för nästa gång så svarade han att han kan komma den dagen vi bestämmer men att han inte kan veta när han kan under dagen för han vet inte hur mycket jobb han har dag för dag. Jag blev ännu mer förbannad och sa att jag skulle ha en tid var på han blir ännu surare och säger att han ska stå på vår uppfart 8:00 bestäm dag, eftersom jag är så jävla förbannad och vi båda har en ganska elak ton så frågar jag "var det där så svårt?" och får som svar att han måste lägga om hela sin rutt och börja med oss. Jag kan så här i efterhand inte förstå vilken "rutt" han måste lägga om eftersom han bara ringer folk och bestämmer tid en kvart innan han kommer. 
Han frågade också varför min "kille" inte hade svarat i telefonen (med otroligt spydig röst) och jag svarade det uppenbara svaret som vilken idiot som helst måste förstå, kan ni gissa varför Niklas inte kunde svara i telefonen 8:20 i morse? Ja men precis han jobbade! Jag sa att eftersom han jobbar fick sanerarkarlen mitt nummer två gånger igår så han kunde ringa mig istället var på han säger ja den här gången ja och varför svarade inte din "kille" förra gången? Ja, jo precis jag vet vad ni tänker, han jobbade! Vilket var det svar han fick av mig och att av den anledingen så är det svårt att svara i telefonen och rusa hem när han bestämmer sig för att ringa och att han borde ha en bättre kommunikation med sina kunder, eftersom dom jobbar under dagarna. Han frågade om jag tyckte att dom borde jobba natt eftersom folk inte kan svara på dagarna. Herregud hur dum får man bli? 
Jag vet inte hur många gånger jag påpekade för han att han vet om att jag är gravid, att vi har tre djur och att han är fullt medveten om att vi har det lite krångligare pga det med saneringen eftersom vi fyra inte får vara hemma men det verkade han inte ens höra. Nej nej men nu får han lägga om hela sin rutt för att anpassa sig efter oss, stackars liten.

Bättre saker under dagen var föräldrarutbildningen och att min bästis kom förbi med blommor, precis när jag stod och väntade på bussen!  Bussen var så otroligt sen att jag åkte in till stan med henne istället. Jag tror att hon är lite smygnöjd med att vi har löss ändå för hon har allltid sagt att man får lus om man far utomlands och inte är extremt noga med kläder och vad man sover på, hon bäddar gärna sängen med egna badlakan. Jag tror aldrig hon riktigt innan har tänkt vad den här lusen är för lus och vad den gör annat än att kryper på en på natten men ja, rätt fick hon ju! Man får lus om man far utomlands. 
Nu kan jag sitta här i höstmörkret och titta på blommorna i sken av de levande ljusen och tänka på andra saker än Anticimex. Mycket skönt :D

 

 

Igår var vi på sista delen av föräldrarutbildningen och pratade om amning och första tiden hemma med barnet. Det här har varit ett möte jag har haft ganska negativa känslor inför eftersom jag trodde att det skulle vara ett stort propagandamöte för amning och om hur mitt barn kommer dö om jag inte ammar det, hur fel det är att inte amma osv. Det var helt fel uppfattning. Vi fick se en otroligt äcklig film om amning, jag tror att alla andra tyckte att det var en helt normal film om amning men jag står verkligen inte ut med att se dom där gigantiska bröstvårtorna, jag tycker det ser så otroligt äckligt ut. Visst det är vackert att ge sitt barn liv men jag orkar inte ens tänka på det för då skulle jag må så dåligt över att jag har sån ångest över att jag ska amma om någon månad. För det ska jag. Hur lite jag än själv vill det så ska jag göra det för mitt barn men jag hatar tanken på det och jag kan inte riktigt förklara varför. Jag önskar att det var någonting jag såg fram emot, att det var någonting jag längtade efter och att jag såg det där fantastiska i det som så många verkar göra men det finns bara inte där.

Efter att vi sett filmen så började barnmorskan prata om att det av olika anledningar kan vara så att man inte kan eller vill amma och att det är helt okej. Bröstmjölken är otroligt bra, det går inte att skapa den mängd antikroppar som finns i den men och det här är någonting min barnmorska absolut inte berättade för mig när jag berättade om min motvilja att amma, den där mängden antikroppar som gör bröstmjölken så bra finns bara i råmjölken och den finns bara de första dygnen efter att barnet är fött. Det viktigaste är kroppskontakt och välmående föräldrar och det var helt okej om man valde ersättning. 

Efter att alla andra hade gått stannade jag kvar och hade en fråga om någonting helt annat och sen började vi prata lite om att jag tycker det känns jobbigt med den framtida amningen.
När hon pratat en stund om amning och hur det inte var det viktigaste så sa hon att det finns också dom som inte alls tycker om att vara gravid men att det är någonting som folk inte pratar om, att man inte törs säga det men att det också är helt okej. Jag sa att precis så känner jag och att många gånger låter det som att människor inte tror att jag älskar mitt barn bara för att jag inte tycker om att vara gravid och ifrågasätter om jag verkligen vill ha barn. 
Jag fick veta så mycket av den stunden jag stannade kvar och pratade med henne som ingen sagt till mig tidigare och jag kände för första gången på alla dessa månader att jag inte känner saker fel eller vill fel saker. Jag kunde bara krama om henne och tacka för att hon sa det hon sa samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att inte börja gråta. Det var så skönt att gå därifrån utan tunga skuldkänslor. 
Jag vill påpeka att Niklas står bakom mig till 100% och tycker det viktigaste är att jag känner mig bekväm och mår bra. Han är en bra man min man och han kommer bli en fantastisk pappa.

Jag längtar så mycket efter att den här nya lilla personen ska komma till världen nu så jag och Niklas får lära känna honom eller henne. Vem är du som finns där inne? Kom ut så vi får visa dig världen och visa dig för världen. Kom ut så ska vi visa hur mycket vi älskar dig och hur mycket dina föräldrar älskar varandra. Fast kom inte förrän du är redo, jag vill ha dig frisk och stark så vi kan göra roliga saker ihop hela livet. Jag ska ge dig allt jag har och sen lite till.

Det här är en lång text men jag måste få ur mig besvikelsen och frustrationen. 

Ni vet när man har med stora kända företag att göra så antar man lite per automatik att dom har ett bra fungerande system hur dom sköter sina uppdrag och är professionella. Men så är det inte alltid, ibland känns det som att det vore bättre att utbilda dagisbarn och låta dom sköta företag för det skulle bli bättre ordning på skiten då.

Sedan i mars har vi haft vägglöss hemma efter Gambiaresan (som jag inte kunde följa med på) och sedan dess har vi strulat med det. Det började med att vi kontaktade vårt försäkringsbolag Moderna Trygghetsförsäkringar som inte kunde svara på en enda av mina frågor vad vår försäkring täckte. Hade vi rätt att bespruta huset och få det täck av försäkringen? Hur var det med lösöre? Fanns det någon tidsgräns för hur länge saneringen fick ta innan dom sluta betala? Dom visste ingenting och jag fick ringa flera gånger för att få svar på mina frågor. Svaret blev att dom endast står för hussaneringen och lösöre fick vi betala själv, men det var inte så vanligt att man fick löss i möbler/kläder. Ett av deras favoritställen att bosätta sig i är ju bara sängen. Men visst okej. Vi värmesanerade och hade oss innan Anticimex äntligen kunde komma och bespruta, 3 veckor efter att vi ringt dom.

Eftersom jag är gravid får jag inte vara i huset det följande dygnet efter besprutningen, inte heller våra tre djur (två katter och en hund) så både jag och dom måste ha någon annanstans att bo under tiden, Niklas får vara i huset efter 2h. Det har varit enkelt löst även om det har varit jobbigt att inte få vara hemma men det har "bara" varit psykiskt. Nu när jag är höggravid och inte ens kan sova bekvämt i min säng som vi köpt efter 3 möten och många pengar på Sova så är det inte hållbart att sova i mammas bäddsoffa längre. Jag sov där sist och jag tror jag fick tre timmars dålig sömn den natten, sen kom Niklas och hämtade mig på förmiddagen och jag grät för jag var så glad att få komma hem. Till saken hör också att jag är sjukskriven och är till stor del sängliggande under dagarna för bland annat ryggsmärtor pga graviditeten och med tanke på det och att jag inte får vara i hemmet under ett dygn med risk för bebisens hälsa så ringde jag återigen vårt försäkringsbolag och frågade om det möjligt, på något vis går att få annat boende under det dygnet var tredje vecka men det var totalt omöjligt fick jag veta av den mest osympatiska människa jag någonsin har pratat med som läste upp villkoren som en robot och slängde in en hel del elakhet i samtalet. Jag brukar alltid vara trevlig i telefon men den här gången tröttnade till och med jag och lät nog ganska otrevlig och muttrade något till svar när hon "önskade mig en trevlig dag ändå" med enorm sarkasm i rösten.

Okej men så jag får inte vara hemma.. Vi får lösa det, försäkringsbolag är inte snälla det vet vi. Dom är dyra och det är också saneringen (att saneringen är väldigt dyr berättade den osympatiske människan på försäkringsbolaget för mig). Det är väl bara att planera lite så får jag ta mig igenom det där dygnet när jag måste vara borta, hunden kan nästan alltid följa med mig och katterna brukar gå att lösa. Man behöver bara planera en hel del. Oj vi får inte glömma att alla möbler ska skjutas ut från väggarna så att Anticimex kommer åt vägglisterna, vilket Niklas måste göra själv eftersom jag varken kan eller får hjälpa till nu. Så från start har jag bett Anicimex att ringa innan dom kommer och dom ringer.. Dom ringer ungefär 15 minuter innan dom tänker komma och det är någongång mellan 7:30-11:00 dom kan ringa. Det är inte en officiell tid som dom på något vis har uppgett utan det är spannet mellan samtalen under de gångna månderna. Så det måste alltid finnas någon hemma var tredje torsdag i fall att dom ska komma ut till oss då eller så måste någon ta sig hem så snabbt som möjligt och det handlar inte om någon timme utan genast. Jag har sedan mars sagt till han som kommer hit att han måste ringa någon dag innan, tisdagar helst. Jag har ringt till Anticimexkontoret i Gävle och sagt till varenda gång det är meningen att han ska ha ringt och han inte har ringt, det är alltså varenda gång sedan i mars, och det enda svar jag någonsin får där är att dom kan kolla vad det står i hans logg och har vi pratat med honom om det här och dom ska ge han ett meddelande så ringer han sen. Ibland ringer han då. Inte alltid. Oftast ringer han på torsdagen precis innan han tänker komma. En gång när jag ringde till kontoret och undrade varför han inte hade ringt på den avtalade tisdagen så sa dom att det stod att han skulle ringa på onsdagen. En gång. En enda gång har det stått i hans logg att han skulle ringa oss innan och då hade han ändå skrivit upp en dag för sent. 
I somras när den här karln hade semester så ringde det en kille och bokade in en tid, killen kom på utsatt tid och besprutade huset, sedan satt han upp att han eller karln skulle ringa på tisdagen den veckan dom skulle återkomma och det var helt normalt för honom. Så enda gången det har fungerat som det ska är när det var en person som annars jobbar på en annan del inom Anticimex än skadedjurssaneringen. 

Nu har det gått fyra veckor sedan dom var här och besprutade huset, jag trodde det var tre veckor innan jag gick bakåt och kollade datumet dom senast var här. Ringde kontoret i vanlig ordning och fick veta att karln hade ringt förra torsdagen men inte fått något svar. Niklas var sjuk så han sov lite längre än vanligt och hade då missat samtalet, vi har dålig täckning i källaren och brukar också slå av mobilerna när vi sover. Det spelar ju ingen roll heller eftersom att vi flera gånger har avtalat med honom att han ska ringa på tisdagar, som sagt. Han lämnar aldrig något meddelande eller försöker ringa igen, trots att vi har ett pågående ärende. Jag fick samma gamla svar från kontoret idag som alltid och nu väntar jag på att han kanske ringer innan dagen är slut.

Samtidigt som jag ringde och hörde om boende med försäkringsbolaget så tog jag upp problemet med Anticimex och fick då veta att dom hade tecknat avtal med en annan saneringsfirma men jag fick inte veta vilken men fick däremot veta att jag inte fick byta till den eftersom jag har ett pågående ärende och då måste hålla mig till Anticimex. Om jag får ett annat problem som kräver sanering så får jag den nya saneringsfirman. 

Få aldrig vägglöss för det värsta är inte lössen som biter er när ni sover, vetskapen om att det finns djur upp till en centimeter stora som kryper upp i er säng och biter er på natten och sen bajsar i er säng. Nej det är inte det värsta. Det värsta är inte att värmesanera all texil (mattor, sängkläder, gardiner, kuddar, gosedjur, kläder) på olika uppfinningsrika sätt nej det är det inte. För lössen blir färre, betten kommer allt mer sällan och sakta men säkert försvinner dom. Har ni som oss ett ganska svårt fall av vägglöss så kommer det ändå minska rum per rum och snart kan ni ha era kläder, sängkläder, mattor, gardiner och liknande precis som vanligt. Den första tiden vill man inte ha någon hemma hos sig för risken att det ska spridas hem till dem och och man är extremt nogrann med vad han har på sig när man far till någon annan, men den tiden går ganska snabbt över och snart kan folk faktiskt komma på besök och du kan ta på dig vad du vill när du far iväg. Nej det värsta och mest uttröttande är att försöka få försäkringsbolaget och Anticimex att lyssna på vad du säger. 
Det mest frustrerande är inte att aldrig bli av med lössen utan det är att aldrig lyckas få kontakt med saneraren. 

Nu hoppas jag bara med allt jag har i kroppen att lössen ska vara borta när vår nya familjemedlem kommer till världen för jag klarar inte ens av att tänka på att bo hos mamma var tredje vecka med en nyfödd liten bebis. Jag vill inte ha gift efter vägglisterna även om bebisen ligger på en filt mitt i rummet. Jag vill inte hitta bett på mitt barn. Jag vill inte fortsätta strula med Anticimex när jag ska njuta av den första tiden med vårt först födda barn. 

Det börjar närma sig nu. Det är som att när man har kommit förbi den där 100dagars-gränsen så bara försvinner dagarna, ibland går det lite för fort! Fast ibland känns det som att vi aldrig kommer sluta vänta heller. 63 dagar kvar till BF, jag hoppas på någon dag kortare och eftersom det hela tiden har känts som en unge som vill ut till världen så kommer jag väl gå över två veckor bara för det och tydligen känns den tiden man går över ungefär lika lång som hela graviditeten.

63 dagar kvar att bara rå om varandra.

63 dagar kvar att slöa när man vill.

63 dagar kvar tills livet förändras för alltid.

63 dagar kvar tills blöjbyten är vardag.

63 dagar kvar innan vi får känna ännu mer kärlek än vad vi tror är möjligt.

63 dagar kvar sen är vi en egen riktig familj.

63 dagar på oss att införskaffa dom sista sakerna.

63 dagar på oss att förbereda oss på något som inte går att förbereda sig på.

63 dagar då jag ska älska min man extra mycket varje dag och ta hand om honom varje minut jag kan medans det bara är han och jag. 

 

Jag hoppas att det är som alla säger, att man bara vet hur man tar hand om ett barn för nu när det börjar närma sig känns det som vad fan vet jag om att ta hand om en bebis? Jag kan räkna på en hand hur många bebisar jag någonsin har hållt i och jag vet inte om jag ens fyller den handen då. Helt sjuk att man åker in till förlossningen, det kommer ut en unge och efter lite ditten och datten får man fara hem med den och dom bara litar på att man kan och ska ta hand om det där lilla barnet och uppfostra den till en bra människa. Vilken tro på mänskligheten barnmorskorna måste ha.

Jag har en känsla av att jag måste ändra mina nya morgonrutiner om två månader eller så. Att vakna sent, ta en timme på mig innan frukosten är klar och sen softa i soffan när jag äter.. Mmm om jag har förstått det rätt så kommer det inte ske på en daglig basis länge till. Fast av den där första timmen är det inte många minuter som går åt till mig, hunden ska rastas, alla djuren ska få mat, steker jag pannkakor åt mig själv så är det först en laddning med pannkakor till Niklas som steks och annars så förbereder jag mat eller brödbakning så Niklas har när han kommer hem. Fast jag drar nog fötterna efter mig en hel del, tar det lugn. Sjukskrivning kan vara väldigt skönt också.
Idag blev det pannkakor för jag orkar inte baka bröd innan Niklas kommer hem så pannkakor är en liten latutväg.

Till mig blev det bananpannkaka och äpplepannkaka. Äpplebitarna blandar man runt i kanle och socker innan man har i dom i smeten. Stekte på några äppleskivor också till och sen får allt bada i lönnsirap - nyttigt och bra haha :)

 

Bebis tog det lugnt i natt så jag fick sova ordentligt, det tackar jag glatt för! När han/hon sparkar nu så rör sig hela magen och Niklas kan känna sparkar och rörelser från utsidan, det blev mycket roligare med all rörelse där inne när jag kan dela det med honom. Innan var det mest bara "jaha, ungen lever där inne, bra" men nu kan vi sitta i soffa och känna på magen när pyret bökar runt där inne och då blir det en härligt familjekänsla.

Lillpyret i magen har krupit omkring i magen hela natten och dagen idag, men just nu verkar han/hon ha lagt sig till ro där inne, äntligen! Jag har lagat mat och förberett frukost efter att Niklas kröp till kojs, det är riktigt mysigt att stå i det nya köket nu när alla lampor har kommit på plats och det är mörkt utanför fönstret. Lugnt och skönt nu på kvällen också, känns som att jag är den enda människan i världen tills bussen susar förbi utanför. 
Vi har haft det mysigt och tagit det lugnt på kvällen med tända ljus och dom brinner fortfarande så jag tänkte koka en kopp te och mysa lite med lillhunden i väntan på att maten blir klar för att packas ner i matlådor men sen såg jag en öl i kylen och ärligt talat är ju öl tusen gånger bättre än te! Behöver jag klargöra att det är en alkoholfri sådan, Mariestads den är helt klart den bästa. 
Längtar efter julsortimentet både på Systembolaget och i vanliga butikerna. Julmust! Bourbonfatlagrad och ekfatslagrad julmust, vad jag skulle göra för att få er nu. 

 

Sov ännu längre idag. Toppen! Snart är dygnet vänt. Hinner väl precis äta lite "frukost" innan Niklas kommer hem från jobbet, märkligt. Önskar det fanns starkare saker att få än Alvedon för på nätterna skulle jag behöva det, men det är väl bara att härda ut, snart är det över och snaaart har vi en liten bebis här hemma. En halva Niklas, en halva mig.
Ibland när det känns läskigt att hela livet snart ska förändras så tänker jag på det, att det är lite mer Niklas som kommer finnas i världen och det kan omöjligt vara dåligt. Det kan bara vara bra för han är fantastisk.

När jag vaknade hade jag en låt i huvudet som jag inte hört på hur länge som helst, det är så konstigt när det blir så.. Hur mycket jag än funderade kunde jag inte komma på vem som sjöng men jag tänkte på Spice Girls men jag hörde i huvudet att det var en kille som sjöng mest så det gick ju inte alls ihop. Googlade det jag kom ihåg av texten och jag var inte helt ute och cyklade för det var Bryan Adams och Melanie C med Baby When You're Gone som malde runt i huvudet. Så nu går den på repeat här hemma och jag sjunger med med min nyvakna spruckna, fantastiska stämma. Man ska ju sjunga för bebisen! 
Alla som lever med någon dom älskar känner nog igen sig väldigt bra i den där låten för det är verkligen så, inte ens den jäkla maten smakar som den ska när den andra är borta, allt är bara lite gråare och tråkigare.

Haha jag hittade videon på Youtube och herregud så dålig den är! Den förstör hela låten! Härliga
90-talet! För er som undrar så kom den även ut på kassettband men då fick man inte med den
tredje låten på singeln "What Does It Do To Your Heart", utan bara spår ett och två, "Baby When

You're Gone" och "I Love Ya Too Much". Underbart.

Eftersom jag var tröttare än alla tonåringar ihop här i byn så sov jag till halv ett idag så nu är det lixom lite svår att sova på ett tag. Om en timme har jag varit vaken i ett halvt dygn vilket är lika länge som jag sov så jag kanske kanske kanske kan sova snart.

Jag och Sonic tar det lugnt i soffan och tittar på Rizzoli and Isles, jag önskar att jag hade Dr. Isles garderob för hon har så fina kläder att jag dör. Sonic ligger och tjackrycker med benen och ser ut som ett miffo. Ni ska få se, bilden var jättemörk så jag har ljusat upp sen så ja, det är inte värsta kvaliten (eller jo det är ju just det det är, värsta kvaliten och inte bästa) men snälla kolla på hans ben/tassar, vad är det för fel på min hund? Varför ligger han som om han vore uppstoppad? Haha!

Igår var det dags at fira av chefen för han gick i pension för två veckor sdan efter 30år som butikschef på samma bolag! Vet inte hur många år han har jobbat inom företaget men läääänge är det i alla fall. Vi var till Fullriggaren/Skybaren och drack drinkar och käkade middag. Platsen är ju fantastisk men jag var inte så imponerad av servicen eller bartendern den här gången. Bartendern sist var fantastisk! Visst var vi ett stort sällskap men jag förväntar mig ändå att efter att servitören har tagit upp dryckesbeställningen att allt ska komma ut till bordet utana tt han ska behöva g¨runt och fråga "var det någon här som skulle ha öl?" och inte heller vill jag höra "kan ni vara snäll och langa över tallrikarna det är så jävla trångt att komma förbi", tuggummituggande servitriser går också bort. Nej det får dom jobba på! Förrätterna var hur goda som helst, huvudrätten var helt okej och efterrätten var magisk. När middagen är slut vill jag få frågan om det önskas kaffe eller avec, men den frågan kom aldrig. Sällskapet var underbart hur som och kvällen var lite för rolig för det blev ganska sent för en höggravid kvinna, gissa om jag är trött idag? Med sen menar jag att klockan var tolv ungefär när jag kom hem, haha! Jag skrattade åt folk som hade satt eld på sig själv och folk som höll på att sätta eld på sig själv, varghand som var rävhand och jag vet inte allt tok som sas men som sagt roligt var det! 

Jag var lysorange igår och såg mycket gladare ut under kvällen än vad bilden visar 
och hade mina fantastiska silverglitterskor som är väldigt bekväma, till och med nu.
Syns inte så bra på bilden med klänningen har fullt med glitterprickar på sig.

God "morgon"!
På jobbet har första lunchen börjat men jag har precis klivit upp och kokat mig en pulvercappuccino med tobleronesmak och plockat fram Marabouchoklad med daim i, perfekt förfrukost lär jag säga, fullproppat med alla näringsämnen man behöver under en dag - socker och koffein! 
Niklas tittar på Dexter och jag får lite lust att klia bort huden på armarna när jag hör "Dexters" berättarröst. Alltså, den är hemsk. Det känns olustigt i kroppen bara jag tänker på det nu. Uuuuh! För att döva mig från den där tortyren så har jag satt på mig gigantiska hörlurar och förlåt men jag har slagit på det mest underbara man kan lyssna till istället men jag vet att man inte får än.. Peter Jöbacks jullåtar! När jag hör han sjunga jullåtar vill jag mer gråta av välbehag än klia sönder kroppen. Det är så avslappnande att lyssna till hans röst och tänka på julafton. En sån fantastisk dag då familjen samlas och bara har det mysigt i vinterlandskapet. Det är en fredlig dag.

Nu kom det en hund och ville upp i knä och attackpussas för att säga godmorgon.

 

Det finns ju en hel del gratisgrejer på nätet, speciellt när man väntar barn. Dom mest lättillgängliga boxarna är väl Kronans Droghandels och Apoteksgruppens babyboxar för dom "butikerna" finns runt de flesta städer, även vi som bor i mindre samhällen. Jag har hämtat ut båda två och blivit så glad för alla saker vi har fått, verkligen jättefina grejer som det känns som att vi kommer ha användning för! Bäst var nog nappflaskan som fantastiskt nog är av samma märke som bröstpumpen så dom passar ju ihop. Nästa gång vi far in till Gävle ska vi åka upp till barnenshus och hämta ut Pampersklubbens Babybox. 

Jag har fotat saker vi har fått i de två första boxarna men utöver det som är på bilderna så får man även med lite erbjudanden, rabattkuponger, tidningar och informationsfoldrar. 

 

 

Idag har varit en sjukhusdag. Först blev det ett besök hos farbror doktorn på förmiddagen för att förlänga min sjukskrivning och eftersom ingenting känns bättre så är jag nu sjukskriven fram till födseln, känns faktiskt toppen. Det känns lyxigt att inte behöva slita sönder kroppen innan jag ska bli mamma, så jag kan vara en pigg och glad mamma med mycket energi! På eftermiddagen var det föräldrar utbildning på mvc igen.

Jag älskar att gå till min hälsocentral, förut fanns det nästan ingenting värre än att ringa till HC och boka tid för att sedan åka dit. Elaka tanter som svarade i telefonen, åka till sjukhuset som ligger i utkanten av stan, träffa en ny random läkare varenda gång som jag inte fattade vad sa och som aldrig lyssnade på vad jag sa, kunde mitt namn eller ens hade öppnat min journal. Det var när jag gick till landstingets jävla skitsjukvård. Så fort Manpower öppnade sin hälsocentral Hälsopartner så bytte jag över. Jag läste om det i tidningen några månader innan och räknade ner dagarna för jag tänkte att det kan ju inte bli sämre än vad det är hos landstinget. Nu är det mysigt att ringa och få råd och boka tid för det är världens snällaste sjuksköterskor som svarar och alltid har tid att ge en tid. När man kommer in känns det varmt och välkomnande och alla ler mot en. I receptionen sitter antingen en urgullig tjej eller en kille som halva stan måste vara kär i och man säger vem man ska träffa, man säger inte dr efternman utan man uppger förnamnet på sin doktor, för man är personlig. Dom hjälper en och hålla reda på högkostnadskort och hjälper alltid glatt till, som att vad man än behöver hjälp med så är det som att dom har väntat på just den uppgiften hela dagen och det är det som kommer göra hela deras dag, jag fattar inte hur dom lyckas med det. Man behöver (nästan) aldrig vänta för alla är i tid. En gång var jag tvungen att vänta på min läkare och det var för att han inte kunnat slita sig från sin förre patient som hade haft ett så facinerade liv. Min doktor kan mitt namn, jag kan hans, han vet vad som står i min journal och han frågar alltid massor med frågor, lyssnar på vad jag säger och småpratar lite mellan och ger mig känslan av att han gör allt för att hjälpa mig på bästa sätt. 

Efter föräldrarutbildningen var jag till apotektet och hämtade ut Baby to be-boxen.

 

Igår fyllde min minsta lilla lillasyster år. 23år har gått sedan mamma planerade inför en ny bebis och jag och Suzanne fick en ny syster. Hon är den av oss tre som har mest Fagerlundare i generna, vissa tycker att hon är mest lik mig och andra tyckter att hon och Suzanne är jättelika varandra. Det syns nog på oss alla tre att vi är systrar i alla fall. Sanna hade inte så många namn när hon var lite men innan våra föräldrar kunde komma på ett namn på S som är en stark tradition på Fagerlundarsidan så fick hon helt enkelt heta Bengt och jag tänkte alltid på en bänk när någon kallade henne för Bengt.
När hon var barn och så stor att hon var skrivarkunnig skrev hon i en bok att hon och hennes kompis Malin skulle äga och jobba på ett hunddagis när dom blev stora, utan att någonsin ha varit på ett sådant då. Efter många år hade hon glömt bort den där boken och vad hon hade skrivit i den. Hon gick i gymnasiet och träffade sin Erik, tyckte att skolan var ganska så trist och fick praktik istället, på ett hunddagis. Efter att ha praktiserat på hunddagiset sedan dom öppat, flyttat ihop med Erik och drömt om hund i många år så fick hon ett erbjudande om att köpa in sig på hunddagiset, hon köpte en hund och hittade den där boken några år senare. Nu bedriver hon hunddagiset med en kompis vid namn Malin men inte den Malin hon skrev i boken med. Hon har utökat familjen med en till hund och flyttat till ett sommarhus som hon och hennes Erik rustar upp till ett året-runt hus, avlopp, vatten och allt vad som ska till. Skotern kan stå på gården och lederna finns precis utanför gården, precis som dom drömde om.
Sanna är utan tvekan den modigast av oss tre systrar som älskar äventyr av alla slag och gärna vill bosätta sig i skogen en sommar och överleva på det naturen ger henne. 

 

Det höll länge det där med att inte köpa fler bebiskläder. Men! Vi hade inte en enda bebiskofta i garderoben så när jag såg en fin och billig på H&M så var jag nästan tvungen till att köpa den och sen till en enorm lycka hittade vi "I love milk"-setet som jag verkligen har letat efter. Såg det i våras på H&M men sen försvann det ur sortimentet och det har varit helt omöjligt att hitta det på Tradera. Nu fanns det i affären igen! Niklas älskar ju mjölk så det är lite hans plagg till bebisen. 

 

Så där för övrigt så börjar bebisen ta betydligt mer plats i magen nu och verkar inte bry sig i om mina lungor får plats eller inte, hänsynslösa lilla prutt där inne. Men det är väl okej, jag har överseende, jag menar hur smart kan man vara när man är 30 ofödda veckor. 

Idag blev en riktig foto-dag. Vi var ner i trädgården och fotade oss, magen och hunden och sen blev det ett gäng bilder i Photo Booth som började ganska seriöst men som spårade ur ganska omgående, som ni kan se ;D

En av dom här produkterna är inte märkta som pyjamas, kan ni gissa vilken?

Idag har jag varit en duktig sjukskriven. Gick upp klockan sju, vet ni hur jävla tidigt det känns när man annars bara går hemma? Det känns som att gå upp mitt i natten, i alla fall dom gångerna när jag vet att jag inte kan gå och lägga mig igen om en timme och sova till klockan 11. För någon gång i veckan klivet jag upp tidigt och lagar frukost till min fina man som får fara till jobbet och tjäna pengar till familjen. 
Ja jag gick i alla fall upp tidigt och for till jobbet! Alltså.. det var ju inte så hemskt ansträngande egentligen för så här såg morgonen ut.

 

07:05 Kliver upp

07:06 Slösminka mig i säkert en halvtimme samtidigt som jag lyssnade på Mix Megapol (obligatoriskt om jag är vaken på morgonen).

08:00 Satt mig i passagerarsätet i bilen.

08:10 Lämnade in hunden på dagis.

08:13 Gick in en sväng på jobbet och hälsade på alla och fick kramar och magen fick klappar.

08:30 Köpte frukostbuffé på Hanséns och satt där i lugn och ro och läste en bok .

09:10 Gick på morgonmöte på jobbet, nya chefens första fredagsmöte och också anledningen till varför jag gick upp okristligt tidigt och for in till stan.

10:00 Tjattrade om hus med nya chefen en stund sen duschade jag håret för det blir fortfarande grönt av vattnet här hemma.

10:30 Gled runt i butiken och testade att jobba lite. Packade upp lite varor, frontade, pratade med kunder och med arbetskamrater. 

 

Efter en timmes testjobb konstaterade jag att det gör skitont att försöka göra något men nu har jag i alla fall känt efter hur det skulle vara att jobba lite. Gick in i fikarummet och tjattrade med folk som hade lunch och väntade på att Niklas skulle komma sen for vi till Valbo och jag övningskörde lite i stan. 

 

Niklas köpte kylfläns till sin nya dator och jag tyckte det var jättemärkligt att det heter fläns och känner starkt att dom borde döpa om prylen till något annat. Kylpryl kanske. Så här stor är den nya datorn när den är inbyggd i lego.

Ibland är det så fint och mysigt här. Åkern, kossorna, tystnaden.

Ibland blir allt det där bara skitläskigt! Åkern med dimma över sig så man inte ser någonting annat än ett vitt moln i det lite skumma mörkret. Kossorna som låter som zoombiekossor som gömmer sig någonstans på andra sidan åkern. Tystnaden, avsaknaden av andra människor. Bara ljudet av korna som inte syns men som låter helt galna, vilken sekund som helst kommer dom ta sig ut och springa sitt snabbaste över åkern och attackera mig, slita mig i stycken och ta hunden som efterrätt. 

Då går inte bara Sonics ben fort utan mina med! Många, många, många kilo tyngre eller ej så går det fort då! Jag vill inte bli kozoomibiemat! 

 

Försökte ta ett kort men det går absolut inte att ta ett på dimma i mörkret med en gatulampa som lyser upp lite på sidan dessutom.. med en mobil. 

Här är något som tillkommit efter tvättarna. Jag hade ju funderingar på hur man ser skillnad på en pyjamas och en sparkdräkt och frågade min svärfar som var här precis när jag stod och funderade på det som mest. Han berättade att dom hade haft sovpåsar till sina barn som var toppen när man skulle byta blöja för det var bara att öpnna nere och dra upp pyjamasen. Lät ju jättebra tyckte jag men jag kunde inte minnas att jag hade sett någon i dom vanliga butikerna, typ Lindex, H&M, Kappahl. Efter lite google-time så konstaterade jag att dom där sovpåsarna var helt gaaalet dyra, va tusan dom har inte ens sytt fötter på dom utan det är ett nattlinne med dragsko i slutet, hur svårt kan det vara att sy om man kan sy? Jag kan inte sy, jag vågar mig inte på ärmar än i alla fall. Googlade runt lite till en annan dag och hittade en sida (http://www.newheaven.se/) som hade rea på sina sovpåsar från märket Bäbis så det blev tre stycken som levererades mindre än ett dygn senare. Köpte två av den orange (en i en storlek större). Så nu slipper barnet få men för livet för jag ser att det där inte är en sparkdräkt att ha på dagen. 
Fick kläder av mamma för ett tag sedan från samma märke, dom säljer det på Klädjätten uppe vid Prix. Roliga färger och mönster :)

Jag har tvättat alla bebiskläder i de första storlekarna, men gud så det känns segt att sotrera in allt i garderoben och va dkan det ta, en kvart kanske? LAT!
Dumt nog har jag köpt lite nytt efter maskinerna hade gått så det blir två tvättar till och nu har jag satt stopp för att själv köpa mer kläder. Dte är skitsvårt att inte köpa allt man ser, det är ju så gulligt! Vill någon annan göra det så är ju det en heeelt annan sak.

Filtar, lakan och leksaker står på önskelistan annars.

 

 

 

 

Min man Niklas är minst sagt ingen sockertopp. Han har aldrig i hela sitt liv tyckt om något som smakar sött. Inte heller en massa andra smaker som man lär sig tycka om ihop med socker så när vårt barn kommer hoppas jag innerligt att det inte får den där genen som gör att Niklas inte tycker om socker. Visst det är ju toppen att hans kropp producerar allt den behöver så den till och med säger nej till saker som egentligen inte är så bra för kroppen, men kom igen! Det vore jättekul om någon annan än Sonic ville slicka ren bunken med mig och smaka på mina kakor! Tänk att få höra "mamma kan du baka dom där kakorna, dom är så goda" vilken lycka! 
Till Niklas bakar jag bröd och lagar mat, det blir han lycklig av. 

Bebis behöver inte få mitt enorma sockerbegär dock. Det är lite väl mycket.

 

Så fint vi kompletterar varandra jag och Niklas. Jag äter mängder av socker, han inget alls. Han dricker säkert 10 liter mjölk i veckan, jag är laktosintolerant. 

Testade dom här idag. En minut tills dom är färdiga. Jag hackade ner lite vit choklad också och bytte ut lite vanligt socker mot farinsocker. Får se hur det blir. Bild och recept är från en annan Sara som jag hittade på google. Klicka på bilden för att komma till hennes blogg och receptet.

 

Idag har vi varit på besök på barnmorskan. Jag tycker ju fel om allt, trots att alla tycker olika, ingen är den andra lik, ni vet, man får vara unik, som som man är, inget är rätt och fel. Jag tycker det är ganska tråkigt att åka till barnmorskan för det är helt ärligt bara ett sjukhusbesök och jag kan gissa på att det är fel att tycka så, jag ska väl vara upprymd och tycka att det är jättemysigt? Jag får väga mig och jag väger skitmycket. Jag får ett stick i fingret, vem gillar det? Barnmorskan visar mig en kurva som jag fortfarande inte riktigt fattar vad den visar men den verkar i alla fall vara rätt. Vi får papper och en ny tid.

Sandvikensjukhus är ett av de mest deprimerande ställen jag ens kan föreställa mig och korridoren man får gå genom för att komma till Barnmorskemottatgningen är som en korridor av ångest och förvivlan. Det finns ingenting där. Ingen färg, inte ens en färg som inte är en färg utan allt är så otroligt gammalt kliniskt beiget. Jag vet inte om det finns rum på vägen eller om det bara är en korridor för allt bara smälter ihop. Det finns fönster som vetter mot en bortglömd park, eller rökruta. Vi möter aldrig några andra människor i den korridoren men jag tror att det finns en trappa som leder neråt precis i början. Det finns fyra hissar och två är så gamla att jag aldrig ser sådana knappar någon annanstans än just där. Knapparna är läskiga för ni vet, det är ett sjukhus och på sjukhus finns det bakterier och alla människor med sina bakterier tar på dom där knapparna. 

Sen får vi höra hjärtljudet. 

Allt är som det ska med bebis och det känns bra. 

Igår var det överraskningfest/bröllop för svärmor! Efter en mycket lång lördag med fest så sent in på småtimmarna, kom hem vid 22:00! Haha vilken pensionär man har blivit. Idag har det varit så otroligt varmt ute och alla verkar ha njutit av sommarvärmen som håller i sig men jag har gömt mig i källaren med ipaden och kanal 5's app. Jag och Sonic. Och bebisen. 
Niklas har varit ute på hojen och njutit av solen istället. 

 

Har inga bilder från gårdagen på datorn än och ingen annan ny rolig heller, kan inte lägga upp instagrambilderna varenda dag här heller. Heter nog lika där som här. Nu ska jag kika på Pretty Little Liars och äta lite kvällsmat på tok för sent men som sagt, det har ju varit så varmt och jag har verkligen inte haft lust att vara uppe i värmen. 

Höggravid med benhinneinflamation och taskigt stöd i rygg och mage. Men vad gör det, mitt humör är ändå på topp! Fick frågan om jag hade anstängt mig mycket dom senaste dagarna och efter lite fundering kom jag fram till att jag kanske möjligt har på två dagar gått en och en halv timme, så nej, anstängt mig kan man väl inte påstå direkt. Dessutom är det alltså en ihopslagning av all tid under dom två dagarna. Stors på stan, gå till bussen, promenera hunden. Tur att min kropp ändå vill vila sig så mycket nu så det är inte direkt några problem att sitta still. Jag sover mest känns det som, eller drömmer om att få sova. Önskar att ipren fanns i min värld nu. 

Ena katten försvann förresten idag och efter att ha letat igenom hela huset och alla skåp som hon brukar gömma sig i annars så kom jag på vart hon nog låg. Det är ju ingen som har lagt beslag på barnvagnen än tror jag hon tänkte och kröp in och lade sig i den, under suffletten och allt. När jag tänkte på saken så vet jag att jag har sett katthår där fast den står med lakan över sig så inte katterna ska kunna riva sönder den eller håra ner den så hon har nog bott i den ett tag. Idag flyttar vagnen ner till barnrummet. 

 

Dagens tema har varit kalas. For in till jobbet och frukostfikat och firade av min chef som går i pension idag och sen på eftermiddagen firade vi min svärmor en liten stund som fyller 65år idag. Somnade i en fåtölj efter fikat hos svärföräldrarna, men jag närvarade i alla fall. Räknas det? 

 

Jag bidrog med fin paketinslagning.

 

Varje dag finns det något nytt att få panik över. Tex, hur ser jag skillnad på en pyjamas och en sparkdräkt? Alltså alla barnkläder är ju så löjligt mjuka att det kan vara helt omöjligt att se ibland. Butikerna borde bara märka ut vad allt är så vi gravida stackars förstagångsmammor inte behöver känna oss så himla dumma. Allt borde vara märkt, som att det är idioter som handlar. Tröja. Byxa. Sockor. Body. Sparkdräkt. Pyjamas. Mössa. Vantar. Dreglis. Skallra. Allt ska bara stå! Vill ju inte skämma ut ungen det första jag gör genom att ta ut han/hon på stan i en pyjamas när jag tror att det är en sparkdräkt den ligger i vagnen med. Ni förstår väl vilka konsekvenser det skulle få. Men för livet. Aldrig blir det en normal människa av en unge som har haft en mamma som inte ens kan se skillnad på pyjamas och sparkdräkt. 

Jag tänker beställa bebisen pyjamasar för då står det vad det är. Fick panik över att vi knappt har några pyjamasar hemma till bebisen dessutom, tur att det ändå är tre månadar kvar innan det är tänkt att vi ska ha någon användning för miniatyrsakerna. 

Hade panik för ett tag sedan att vi inte hade några långärmade bodysar eller lite varmare kläder. Insåg att sommaren kommer vara över i november när bebis kommer, tog mig lite så där på sängen den informationen om att vi byter årstid här i Sverige fyra gånger per år. Har fyllt på med lite långärmat och stickat ett tag nu och idag efter en tur på Kappahl kände jag att jag kunde bocka av "saker att hålla ungen varm" på listan. Perfekt med 3 för 2 och en check på 50kr, så blev det nästan gratis.

Jag tog en tur inne på Ica idag och jag vet inte vad det var men flera andra kunder tittade så konstigt på mig, undrande och oroliga eller något. Det var en man som tittade flera gånger på mig och då stod jag så han inte såg magen på mig ens. Inte vet jag, men jag var otroligt trött så kanske dom trodde att jag gick i sömnen för ärligt talat vet jag inte hur öppna mina ögon var. Jag menar man kan ju sin mataffär och jag kan nog gå där med stängda ögon och plocka ganska så bra.

Kanske trodde dom att zombieviruset hade brutit ut. Det skulle väl kännas lite så där för jag hade faktiskt sminkat mig och satt på läppstift så jag kände mig fin, hoppas det inte var zombieviruset dom trodde.

När jag står och försöker läsa vad det står på ostarna med min mosade hjärna och stängda ögon så märker jag hur jag skjuter vagnen i från mig och drar den tillbaka, känner ni igen det movet? Lixom som att det vore en barnvagn. Jag har inte ens ett barn än. Jag går inte med barnvagn än. Varför gjorde jag så?! Va? Tack och lov att jag märkte vad jag pysslade med och genast slutade. Tog fel ost och sen försökte en kvinna be mig att räcka henne en lökkeso. Jag fattade inte alls vad det var först och när det gick upp för mig hann jag peka på varenda kesoburk som fanns innan jag lyckades peka på rätt och ge henne den. Herregud hon måste ha trott att jag har några special needs eller bara var jävligt dryg.

Så idiottrött kan man visst bli efter en fika hos en kompis och sen en lunchdejt på stan med kusin. Så ansträngade saker. Två koppar kaffe på det dessutom.

 

Här är dagens instagrambilder. Jättekorta naglar efter att jag har klippt ner dom så långt det bara gick. Den söta mössan fick vi av kusin Louise idag.

 

 

Usch några riktigt dåliga dagar nu med ont i kroppen och nu en natt utan sömn. Men är det inte magiskt. Niklas vaknade runt fem och då kröp jag ner i sängen igen och han höll om mig och vipps så somnade jag. Då hade jag ändå hunnit prova ligga och läsa, lyssna på ljudbok, bara ligga i det tysta, klivit upp och försökt slappna av vid köksbordet med en kopp (koffeinfritt) te. 

På schemat står det egentligen med stora bokstäver STÄDA ÖVERVÅNINGEN!!!! men jag tror att det inte blir så idag. Jag tror att jag plockar lite här och sen får dammsugaren vänta på mig ännu en dag, stackarn. Imorgon får han rastas av mig istället och kanske om han har tur tar jag fram hans vän moppen. 
Jag och Niklas skulle roa oss under hösten med att isolera väggarna i de två rummen nere (och vi kan ju vara ärliga här och säga att det mest skulle bli Niklas, dels för att jag inte kan rent fysiskt nu och dels för att jag är totalt jäkla oduglig på allt som har med verktyg att göra). Skoj skoj lixom! Men nu har Niklas kommit med en ny idé och snyltat mig på allt det roliga vi hade framför oss. Gipsskivor, isolering, skruvar, farliga maskiner, reglar och allt annat som jag inte vågar röra. Så idag roar han sig med att isolera och bygga för dörren ner till jordkällaren. Jag älskar just den idén om att jordkällaren försvinner för man vet aldrig om man vaknar där en morgon när man har gått i sömnen och det mer realistiska att alla äckliga stora spindlar kommer därifrån. Sedan ska golvet isoleras och istället för ett härligt grått betonggolv så ska vi nu ha äkta ekgolv där som vi så generöst har fått av Fröken C. Så källarhallen kommer gå från trash till class. Så snälla Tuffs bajsa inte på golvet från och med nu! Ha lite still katt! 

Vi ska även byta altandörren som är lika isolerande som några lager frimärken. Förra vintern hade vi ett täcke uppsatt för dörren och man kan ju önska lite mer stil och värme än det gav. 
Han kan ju ha val den här planer eftersom den är betydligen enklare och troligen mer effektiv men jag vet inte.. Han visste ju hur mycket jag hade sett fram emot att bo i ett rustningskaos igen! Damn it!!

Jag ska nog tvätta lite bebiskläder, vika några IKEA-lådor och sortera nappar och leksaker i dom. Hittade några som passar jättebra in med färgen i barnrummet! Köpte dock mindre lådor än vad jag hade behövt så jag ska nog köpa ett par till och den här gången lite större. Dom ska stå i den något hatade ommålade Billy-hyllan.