Niklas är och hjälper Fröken C att flytta in i hennes hus. Bort från gettot och ut på landet. Eftersom jag är själv kan jag laga vilken mat jag vill så det fick bli tacopaj. Under tiden har jag spelat min favoritspellista med låter från bröllopet och andra låter som får mig att tänka på vilken fantastisk tur jag har som har fått mött den här underbara människan jag får dela mitt liv med. Jag tänker på hur mycket jag älskar honom när jag är klar med min ost och osthyvel och lägger in allting i kylskåpet igen. Lägger allt på min hylla men flyttar på osthyveln och lägger den på hans ost. Det gör mig glad att lägga den där, påminns om hur han är. Hur han är en så typiskt man som kan tappa bort något han håller i. Att han en dag frågade mig vart jag hade gjort av favorithyveln och att han hade letat efter den men den var spårlöst borta. 

 

Jag hade lagt osthyvlen på min ost två hyllor ner, fullt synlig. 

Så nu lägger jag den där osthyveln fullt synligt, för en man.

Det är kärlek det.

;)

Fast jag vet inte om det är jag eller typsvåger som är det tredje hjulet eller inte. Två killar, en tjej, steakhouse, superhjältefilm. Jag kan invadera på en bromans, jag är inte helt säker.

Idag är det mat på Charlys och bio i Gävle som vankas. Jag, min käre man och min typsvåger ska se Superman och eftersom kanske mitt huvud är fyllt av en massa trista saker nu som ingen vill höra om så ska jag försöka ägna dagen åt att återfylla det med vettiga saker att prata om, så som den där nya sprayen dom visade upp på Feber.se som gör att vatten bara rinner av! Eller att jag lyckades få alla rätt under rubriken "tv-spel" eller vad den heter i Quizkampen mot en kille som fick ett rätt. En kille som inte ens visste vilken av fyra som var den äldsta spelkonsolen. Pinsamt! Alltså, han kan ju ha andra intressen än tv-spel och sådana saker även fast han är kille men om jag tänker på saker känner jag ingen sån kille. Alla killar jag känner älskar digitala spel. 

 

Jag ska i alla fall äta löjligt mycket mat på Charlys. Löjligt mycket. För att kompensera att jag inte får dricka en god ale till maten. Och även fast det bara är två grabbar jag ska ut med så ska jag nog leta på något riktigt snyggt som jag fortfarande kan ha att ha på mig. Eller kanske för att jag ska ut med två grabbar. Fast den ena kommer inte ens märka det och den andra tycker jag är fin i stödstrumporna så inte vet jag. Kanske bara för min egen skull då. 

 

 

 

 

Idag handlade jag små, pyttepyttesmå, så små byxor till bebisen som ska bäras när vi ska fara hem från BB. Klart outfiten till bebis planeras långt innan för egentligen hur många händelser kommer vara större än första gången någonsin som bebis kommer hem. Det kommer aldrig mer ske att man kommer hem första gången någonsin. Foton kommer tas, dom kommer finnas för alltid och inte vill jag höra att jag skämde ut bebis redan dom första dagarna! Ni tar det är med en nya ironi va? Fast det är klart att jag vill att han eller hon ska ha fina, mysiga kläder på sig och se alldeles oemotståndlig ut. 

 

Tydligen har jag inte riktigt förstått konceptet dock. Hur går det till när man får sin bebis? Idag trodde jag visst att man bara skulle få den för när jag skulle säga till min yngsta syster att det var "åka hem från BB-byxor" så sa jag att vi skulle hämta bebisen på BB. Tydligen bara att åka dit någon dag innan, lämna in kläder och sen hämta en bebis några dagar senare. Perfekt. 

 

Eller hur går det till? ;)

 

Jag är imponerad över tjejer och kvinnor som klarar av att gå igenom en graviditet utan en partner som stöttar dom, och med det menar jag utan en partner eller med en idiot till partner som inte hjälper till. För just nu vet jag inte ens hur jag skulle ta mig igenom en dag utan Niklas och hans fantastiska hjälp.

Många har sagt till mig och jag har läst att det är så synd om kvinnan som har det jobbigt under graviditeten och visst är det så (det suger stora delar av dagen), men ofta kompleteras den meningen med att killarna och männen har det så enkelt och det kan jag verkligen inte hålla med om för Niklas får då slita nu. När jag ligger på soffan och sover (är helt utslagen) eller har ont i ryggen och hela kroppen så är det han som städar, lagar mat, går ut med hunden, far till Ica och handlar allt vad det nu är jag vill ha. Jag har inte ett craving som är lite enkelt att stilla och som man kanske kan planera för och handla på Ica nej nej, jag har cravings på allt! Jag vill ha saker att äta konstant och det är olika saker varje dag, eller varje timme, och vem är det som far och handlar det åt mig då? Jo Niklas. 
När jag sen gnäller över att jag är tjock, ful, trött, gråter lite över att allt känns piss så är det han som tröstar mig och bara ger mig så otroligt mycket kärlek och löser problem jag tycker att jag har. 

När jag ska föda är det han som ska stå bredvid och känna sig hjälplös och kanske få några svordommar slängda på sig och visste han ska ju inte föda ut en unge med huvud, axlar och allt men lätt, nej det tror jag inte att det är. 

 

Ge grabbarna lite cred för allt slit dom gör. Glöm inte bort dom. 

 

Hej!

Ni är visst 1-3 nyfikna jäklar per dag som går in och kollar om det har kommit någonting nytt, och ja varsågod här kommer det något!

 

I november blir jag och Niklas föräldrar om allt går som planerna. Vi var på ultraljud i måndags och då var det en livad liten krabat som låg där inne och visade upp sig! Könet gick inte att se vilket inte spelade mig någon som helst roll eftersom jag inte vill veta, men Niklas vela och han hade fått lov av mig (det är ändå i min kropp ungen ligger så det är jag som har mest att säga till om innan den kommer ut till världen) att få veta, så sköterskan skulle skriva det på en lapp åt honom men nu blev det ju inte så.

 

Ja det är ungefär det här jag kommer att skriva om för det är mest det som ekar i huvudet på mig hela dagarna. När jag pratar om någonting annat så är det för att jag har anstängt mig att stänga av bebistankarna och gjort mitt yttersta för att prata om någonting annat. Jag kan ju tycka att det inte är så konstigt att jag mest pratar om bebis och bebissaker för jag är ju den första kvinnan som har burit på ett barn, någonsin. Hur vi andra har blivit skapta kan jag inte svara på men att jag är den första att vara gravid det är jag nästan fullt övertygad om. Eller ja, ni vet.. Det är så det känns ibland. Jag tror alla känner så ibland under graviditeten. Ibland känns det bara så jävla tungt (fysiskt och psykiskt) och då i ensamheten som man kan känna så känns det som att man är den första och enda gravida kvinnan i världen. Så är det ju inte. Och om någon mer säger till mig att "nä men jag mådde baaaara bra och att bära barn och föda barn är ju lätt som en plätt" så blir jag nog helt loco. Jag blir galen då. Jag tänker gå in med tanken att föda barn kommer bli helt förjävligt och varje gång det gör skiiitont tänker jag tänka att jag lär skärpa mig för värre ska det bli. Ni vet, realistiskt. Men sen kommer det ju en bebis och då blir det bara så värt det, det är jag i alla fall helt hundra procent säker på! För jag längtar snart (redan) ihjäl mig efter den där lilla krabaten. 

 

Vill ni ha en bild på något? Ni får inte en på mig för jag ser gravid ut, vilket betyder att jag har en skitstor röv, en stor mage och är helt grå i ansiktet. Det lyser inget fantastiskt om mig inte! Någon ultraljudsbild kan ni glatt se er om i stjärnorna efter för jag vägrar lägga ut en bild på en bebis som inte ens har blivit människa än. Däremot kan ni få se världens finaste vagn som kommer hem imorgon! Kanske bästa "nu är det semester"-presenten jag skulle kunna få nu! :D

Vi ska ha en Emmaljunga Nitro med Quadrolift. Det betyder att vi bara kommer vika upp fotdelen på vagnen och lägga i en lift när bebisen ligger ner de första månaderna och alltså inte köpa till en fast korg till, det känns bara onödigt då bebisen ligger lika bra i liften som i korgen. Senare när barnet sitter upp kan man ta ur de hårda delarna ur liften så det blir en varm och skön åkpåse bara vilket gör det till en riktigt smart vagn då det blir enkelt att ändra mellan sitt och liggläge om barnet vill ligga ner och sova fast han/hon i normalt fall brukar sitta upp. Till sist kan man ta bort allt utom det mjuka mysiga och bara använda det som en pläd med två olika sidor för sommar och vinter. Kommer bli toppenbra tror jag! Hjulen är inte som på bilden utan det är två mindre svängbara på den vi ska köpa, på bilderna tror jag det är speciella vinterhjul på. Vi lutar åt TPU-hjul. Vi ska inte heller ha den i créam utan i brun så som sista bilden visar (bild på en citykorg som vi som sagt inte ska ha men det var den enda produktbilden som visade hur färgen verkligen ser ut). Det är konstläder istället för tyg, vilket jag tror blir praktiskt då det bara blir att torka av lera och smuts som det finns en del av här ute på landet. Sen är det ju hur snyggt som helst med läder dessutom! Bara det lixom!