Idag har varit en sjukhusdag. Först blev det ett besök hos farbror doktorn på förmiddagen för att förlänga min sjukskrivning och eftersom ingenting känns bättre så är jag nu sjukskriven fram till födseln, känns faktiskt toppen. Det känns lyxigt att inte behöva slita sönder kroppen innan jag ska bli mamma, så jag kan vara en pigg och glad mamma med mycket energi! På eftermiddagen var det föräldrar utbildning på mvc igen.

Jag älskar att gå till min hälsocentral, förut fanns det nästan ingenting värre än att ringa till HC och boka tid för att sedan åka dit. Elaka tanter som svarade i telefonen, åka till sjukhuset som ligger i utkanten av stan, träffa en ny random läkare varenda gång som jag inte fattade vad sa och som aldrig lyssnade på vad jag sa, kunde mitt namn eller ens hade öppnat min journal. Det var när jag gick till landstingets jävla skitsjukvård. Så fort Manpower öppnade sin hälsocentral Hälsopartner så bytte jag över. Jag läste om det i tidningen några månader innan och räknade ner dagarna för jag tänkte att det kan ju inte bli sämre än vad det är hos landstinget. Nu är det mysigt att ringa och få råd och boka tid för det är världens snällaste sjuksköterskor som svarar och alltid har tid att ge en tid. När man kommer in känns det varmt och välkomnande och alla ler mot en. I receptionen sitter antingen en urgullig tjej eller en kille som halva stan måste vara kär i och man säger vem man ska träffa, man säger inte dr efternman utan man uppger förnamnet på sin doktor, för man är personlig. Dom hjälper en och hålla reda på högkostnadskort och hjälper alltid glatt till, som att vad man än behöver hjälp med så är det som att dom har väntat på just den uppgiften hela dagen och det är det som kommer göra hela deras dag, jag fattar inte hur dom lyckas med det. Man behöver (nästan) aldrig vänta för alla är i tid. En gång var jag tvungen att vänta på min läkare och det var för att han inte kunnat slita sig från sin förre patient som hade haft ett så facinerade liv. Min doktor kan mitt namn, jag kan hans, han vet vad som står i min journal och han frågar alltid massor med frågor, lyssnar på vad jag säger och småpratar lite mellan och ger mig känslan av att han gör allt för att hjälpa mig på bästa sätt. 

Efter föräldrarutbildningen var jag till apotektet och hämtade ut Baby to be-boxen.