Jag vill inte bli komat.
Ibland är det så fint och mysigt här. Åkern, kossorna, tystnaden.
Ibland blir allt det där bara skitläskigt! Åkern med dimma över sig så man inte ser någonting annat än ett vitt moln i det lite skumma mörkret. Kossorna som låter som zoombiekossor som gömmer sig någonstans på andra sidan åkern. Tystnaden, avsaknaden av andra människor. Bara ljudet av korna som inte syns men som låter helt galna, vilken sekund som helst kommer dom ta sig ut och springa sitt snabbaste över åkern och attackera mig, slita mig i stycken och ta hunden som efterrätt.
Då går inte bara Sonics ben fort utan mina med! Många, många, många kilo tyngre eller ej så går det fort då! Jag vill inte bli kozoomibiemat!
Försökte ta ett kort men det går absolut inte att ta ett på dimma i mörkret med en gatulampa som lyser upp lite på sidan dessutom.. med en mobil.
Kommentarer
Trackback
