Cyklade nästan förbi mitt förra hem. Det är verkligen jättevemodigt och konstigt. Jag känner för att bara springa upp och hämta nått, bara som jag brukade göra. Det är konstigt. Jag har hunnit bo på så många ställen i Sandviken sen jag kom hem från Norrköping och gymnasiet, men det är inget ställe som verkligen har kännt så mycket hemma som Björkgatan gjorde. Jag har ju hunnit på på Mossvägen, Norra Götgatan, Fredriksgatan och Promenaden, men inget har varit så där hemma som Björkgatan. Norrköping kändes hemma, det gör det fortfarande. Zirkongatan ÄR hemma, det fattar ju alla. Jag hoppas att Kärråsvägen blir lika mycket hemma som Zirkongatan. Det ska bli så spännande att flytta! Och jag vet att jag tjatar som fan om det hela tiden och om alla saker vi måste ordna och ordnar och allt vad det nu är men vänta tills ni köper hus så ska ni se vad ni med kommer tjata och då kan jag lyssna, och kanske till och med komma med tips och råd! Eller så vet ni allt eftersom jag tjatar så mycket om det, om ni inte för längesen har slagit dövörat till. Bryr mig inte i vilket, bara jag får tjata om mitt HUS!

Försöker ringa djursjukhuset och få en kastreringstid till Sonic, men dom svarar ju aldrig i telefon. Lika lätt att få tag i dem som en myndighet! Antar dom har för mycket att göra.