Ingen hud på fingrarna, ledvärk i hela kroppen och feber.. glömde jag något? Lite smärre andningsproblem ja. High life! Vad gjorde mina föräldrar för fel när dom gjorde mig? Drog mig igenom mer än halva dagen på jobbet men sen gav jag upp, for hem (fick skjuts av världens bästa Johanna) och sen somnade jag. Vaknade av att jag var tvungen att meddela vad jag vela ha köpt på Ica, bra pojkvän! På tal om pojkvän så har han återupptagit sin fighterkarriär, hahahaha. Stopp för att tänka på den lilla fula som alltid pratar om att ta upp den där "karriären". Slut på stopp. Nä men han har åkt in till Sandviken för att träna lite så jag är ensam igen, med våra tre djur. Ensamt. 

Läste lite i aftonbladet men som oftast så retar dom upp mig så jag slutar läsa. Nu har dom skrivit om någon stackare som sover i vardagsrummet för hennes två barn ska ha egna rum, dom kan aldrig åka på semester och bu-freaking-hu, hur tror hon andras liv är? Eller hur tror aftonbladet att liven ser ut? Hon har fyra barn, men om man verkligen läser så inser man att bara två bor hemma. Två att försörja kan man anta då? I min familj var vi tre barn. Jag semestrade på campingplatser och vet ni vad, det gjorde min "Solnapojkvän" med, skillnaden mellan att bo i min familj var att vi bodde i tält istället för husvagn. Jag fattade aldrig det där med husvagn när jag var lite ändå, tyckte det var mysigt med tält. Morfar hade husvagn som stod på stugtomten som vi sov i ibland när vi hälsade på där, men jag tyckte inte riktigt om att sova i den. Jag saknade aldrig något när jag var lite, kan inte tänka tillbaka och tänka "åh det hade jag vela gjort" för jag gjorde ju en massa saker. Jag fattar att mamma fick jobba hårt för det vi hade, absolut, men att skriva och debattera om att det är synd om barnen är bara skitsnack. När jag var lite var det synd om dom barn som var fattiga på riktigt, dom som inte hade kläder eller skor i rätt storlek. Det var synd om dom barnen som inte kunde följa med på en enda skolresa (och på min tid kostade en skolresa inte många kronor). Jag vet inte vart den här tanken om att alla familjer måste åka på utlandssemestrar på sommaren har kommit ifrån, eller att alla ska ha ett ställe på landet? Är ni galna eller? Det är lyx att ha det. När blev det som standard att alla skulle ha råd med Thailandsresor, dyra stugsemestrar i Sverige där alla coola ställen ska besökas under samma vecka och när, när, när blev det samhällets ansvar att varje förortsmorsa ska äga en stuga med tillhörande brygga och båt?