När kärleken blir som katt och hund!
Sonic lallar runt i lägenheten och jag tycker lite synd om honom när han står mitt på golvet och glor rakt in i en sopsäck som han sen mest i brist på annat går fram och nosar lite på. Vi behöver båda större. Vi ska få större med! Han måste bara se till att bli snäll på katterna och ja, ett år eller så ska gå först med. Ett år känns ibland långt men när jag tänker på att jag, eller vi, ska försöka få djuren att gå ihop känns det kort. Hur fan ska vi lyckas? Och vad gör vi om det inte går? Åhh.. åter till Jean Piaget istället för de här funderingarna.
Kommentarer
Trackback
