Idag har varit en nästan perfekt söndag, så där sköna som söndagar ska vara.
Jag föråt lite chokladfrukost innan Niklas bakade scones för söndagar är alltid "scones söndag", vi latade oss i soffan och jag sov nog lite halvt en stund innan mamma ringde och ville låna Sonic för promenad i skogen, hon ville ut i solen så vad hon skulle göra i skogen fattade jag inte riktigt för det finns ingen sol i skogen! Eftersom det inte är riktigt hållbart att sova hela dagarna följde jag och jättemagen med ut och hittade två fulla bajspåsar med svamp! Sonic fick springa av sig i skogen och vakta oss och allt vad han gör. Han hittade självklart ett svinäckligt ben från något djur, som han alltid gör. Kan djur sluta dö i skogen där jag är? 
Ja.. Sen blev det mat och en massa tv-tittandes.
Slappt och skönt. 

Sista timmarna har bebis gjort sig påmind och haft lite övningar för sig, alltså tränat på "the big escape". Dusch, vetekudde, alvedon (fy fan va less jag är på alvedon, jag är en iprentjej!), andats och tänkt på andra saker och nu börjar det väl kännas lite bättre. Så hade det inte varit för denna träning så hade söndagen varit perfekt.


  

Nu är dagarna verkligen upp och ner. Igår var jag trött så jag höll på att dö men kroppen kändes ändå ganska lätt, idag tycker jag magen vägen hundra kilo ungefär. Det är tungt att sitta känns det som. Att jag har känt mig snurrig i skallen och mått så illa att det inte ens har varit på tal om mat hjälper ju inte jättemycket, satsar på en bättre fysisk dag imorgon! 

Igår var jag storkund på Hansens i stan, köpte frukost, lunch och fika. Pratade skit med en jobbarkompis och läste lite mer Backman-bok, var tvungen att lägga ifrån min boken och knata runt lite på stan istället när jag upptäckte att jag var vaken men satt med ögonen stängda istället för att läsa, thats not right!
Innan jag spenderade alla mina pengar på Hansens så var jag och Niklas till barnmorskan och allt såg som vanligt bra ut, allt växer i en stabil takt men hon var faktiskt tvungen att ta fram ultaljudsmaskinen och kolla efter huvudet på bebisen för hon kunde inte känna det för den duktiga lilla krabaten har flyttat sig så långt ner, lagt sig till rätta och "fixerat" sig. Duktig bebis! Jag ville ju inte gärna åka på en sätesbjudning, uuuuh! Men det är klart bebis förstår vad han/hon ska göra, bebis har ju en sjuk smart pappa och en inte så dum mamma heller. 

Det är helt okej om veckorna rullar på nu, snön tar och faller och bebis kommer hem till oss. Jag är redo. Typ. Idag i alla fall. Jag längtar i alla fall varje dag. Tänk att vi ska bli en egen liten familj.

Det har inhandlats många bebisgrejer men igår gav mig själv något, något jag suktat efter länge.
40% hos Naja Design, då måste man slå till!

 

Idag har varit en bättre dag. Jag sov i natt, bara det är ju en stor hjälp och sen har jag inte känt mig yr men illemåendet har stannat kvar men inte alls på samma nivå som när hela världen snurrar samtidigt.
Jag är bara gladare och gladare över att jag har lyxen att få vara hemma nu för hur tusan orkar man gå upp till jobbet med alla dessa gravidsymptom? Det är värt att ha haft skitont hela tiden för att kunna ha lugn och ro nu och bara ta dagen som den kommer, varje dag. Underbart! 

Jag drömde i natt att vårt barn föddes för tidigt men mådde bra. Drömde om vilket kön det blev och att bebisen log när han/hon såg Niklas. Bebisen var så liten men så fin. Det är underbart att drömma om att bebisen har kommit för då kommer jag ihåg att det faktiskt kommer komma ett nytt litet liv till oss snart, annars känns det oftast väldigt overkligen trots alla förberedelser vi gör. 

Nu på eftermiddagen/kvällen har vi haft besök av en gammal vän och hans fina flickvän, så himla skoj med besök. Det är väl något som är ganska trist med att bli vuxen, det är så svårt att hitta tid att ses för alla har så mycket med jobb och hem så mellan det är det ibland svårt att hitta tid och ork att umgås. 

Eftersom jag inte mådde så bra igår så var Niklas utan frukost och matdosa idag, baaad wife baaaad wife! Tur att han är vuxen och kan göra som alla vuxna killar - åka hem till mamma och pappa på lunch! ;)
För att gottgöra honom har jag lagat vad jag tror kommer bli en riktigt god middag och stekt pannkakor så han har kalla, sladdriga, bleka pannkakor att doppa i osötad grädde i morgonbitti.. Mums va? Själv vill jag ha mina mörka och krispiga och ska det vara någon grädde till så ska den vara sötad till tusen! Man kan ju bara strö socker över hela pannkakan eller dränka den i lönnsirap. Vi gillar det lite olika kan man säga.

Imorgon ska vi få finbesök så jag har städat trots att hela huvudet snurrar, hoppas på en bättre dag imorgon!

Btw, det är inte så svårt att göra något lite extra kärleksfullt i vardagen, det behöver inte vara att man köper hem blommor eller små presenter (säger inte att jag inte gillar det Niklas, alla tycker om presenter) men ibland kan man bara göra något för att den andra ska börja dagen med ett leende.


 

Det finns inte så mycket att skriva just nu. Jag är mest bara höggravid och börjar bli väldigt medveten om det också, att vi snart ska få barn. Ibland funderar jag på vad det är för dum jävla idé vi kom på, varför ska vi blanda in en till person i våra liv vi har det ju så himla bra ihop men sen i nästa sekund så känns det som det bästa vi har gjort och jag antar att den där bästakänslan kommer vinna när bebisen är här. Läskigt börjar det i alla fall bli.

Igår var en konstig dag. Vi handlade lite grejer, jag övningskörde, köpte en kaffe och sen gick vi en skön höstpromenad med hunden och fotade lite med nya kameran. När vi kom hem var det jättevarm på övervåningen så jag gick ner och la mig i sängen och kollade på Netflix, sen somnade jag för andra gången sedan jag gått på morgonen, somnade i soffan när jag och Niklas kikade på Elementary tidigare. Hur som.. När jag vaknade snurrade hea världen och jag tog mig knappt upp. Jag satte mig i soffan med Niklas och kände hur kroppen verkligen inte var vaken utan bara helt väck. Efter ett tag släppte komaläget men jag var fortfarande yr som tusan och mådde jätteilla och så fortsatte hela kvällen. Googlade runt lite och läste på vettiga sidor och tydligen kan bebisen lägga sig så den klämmer blodkärl så man blir yr. Nu mer än tolv timmar senare känner jag mig fortfarade lite konstig men det kan också bero på att jag är svinhungrig men mår så jävla illa och att jag knappt sovit något i natt för jag sov så mycket under dagen plus att jag kände mig yrslig när vi la oss och då är det inte så lätt att slappna av.

Eftersom vi var ute och fotade med nya kameran kan man tycka att jag ska ha några snygga kamerabilder att lägga ut men ni förstår att det är roligt att knäppa bilderna men det är så jävla tråkgit att föra över dom till datorn!

Ni kan väl bara plocka fram en bild ni gillar och lixom hålla upp den mot skärmen och låtsas att det är en bild i inlägget, på så vis får ni en bild ni tycker om dessutom! Win win. Nu ska jag försöka äta något.

Absolut ingen bra kvalié på webcam-bilderna, men så här ser det ut mest hela dagarna. Sonic ligger så nära mig han kan och jag ska hålla i hans ben så det blir enklare att tugga på det. Det passar oss båda väldigt bra faktiskt för jag är lite fast i soffan större delen av dagen så bra att han vill gosa och tugga.

 

Nu ska vi nog gå ut på den blöta åkern och gå lite. När vi var ut i förrgår och gick på åkern hittade han kvarlevorna efter något litet djur, en mus eller något, som han glatt mumsade i sig innan jag hann göra något åt det och i morse kom äcklet upp igen! Tack för den lixom. Jag hoppas att han inte hittar något liknande idag, jag kanske får ha lite bättre uppsikt över vad han gör när han springer runt där lös och fri att hitta på bus.
Har vi tur kan vi lura i mannen/husse att det skulle vara bra med lite frisk luft för honom och hans huvudvärk så vi får sällskap av honom också. 

 

Idag kanske babyskyddet kommer! Vi beställde ett från Lekmer.se eftersom vi i ett av alla gratispaket vi har hämtat ut fick en rabattkod och ett reklamblad om just det babyskyddet vi tänkte köpa. Eftersom ingenting går problemfritt för oss nu så strulade det med rabattkoden men efter lite kontakt med kundtjänst så löste dom det åt oss. Jag läste om så himla många saker i början och bestämde mig ganska tidigt för vad vi skulle köpa och när jag har bestämt mig kan jag inte ändra mig, det är helt omöjligt :) 

Hahaha avbrott i inlägget. Det är en fågel ute som kvittrar till lite och varje gång den gör det svarar Sonic med ett "moff", han gjorde likadant sist vi hörde den där fågel också, andra fåglar skiter han i när dom låter om han inte ser dom på marken för då vill han jaga dom. Kvitter, moff, kvitter, moff, kvitter, moff, kvitter, moff!

Vi väntar i alla fall på en BeSafe iZi Go+ i Fresh Grey. Det blev en neutral färg även om dom turkosa och lila var riktigt snygga men jag är en sån där som inte vill ha för mycket blått till en flicka eller för mycket rosa/lila till en pojke, so sue me, och när vi inte vet vad det blir och vill kunna spara babyskyddet till nästa barn så blev det en neutral. Vi har varit och känt och klämt lite på den på Barnens Hus och den känns bra, den har fått bäst i test flera gånger och solskyddet är en fröjd att dra fram och tillbaka. Ja jag har fått höra att vad spelar det för roll med solskyddet men nu är det så att jag känner mig själv och min man väldigt väl och om vi skulle behöva strula med något som ska vara så simpelt skulle det där jäkla solskyddet fara åt, ja ni vet vart, efter någon vecka. Vet inte vem som skulle tappa tålamodet först men någon av oss skulle slita av skiten, stampa på det, svära och sen slänga det i soporna. Saker ska funka, så är det bara och av någon anledning så funkar solskydden jättedåligt på andra babyskydd jag har testat så det blev den avgörande detaljen.

Hur som, jag hoppas verkligen att den kommer idag! Varför jag känner mig så lyrisk över att få hem en bilbarnstol har jag ingen aning om men man är väl knäpp så där när man blir mamma för första gången. Det är också en grej till att bocka av från listan. När vi får hem den har vi allt vi måste ha för att klara av att ta hand om bebisen första tiden, skönt! Köpte skötbord här om dagen.

 

 

Idag har illamåendet kommit tillbaka i full kraft igen. Det har varit lite smygande dom senaste veckorna men idag ger jag upp kampen, illamåendet vinner och jag tänker åka in till stan för att handla min sjukpåse. Alla har väl en sjukpåse? Sånt som man måste ha från affären när man mår dåligt. Min innehåller alltid, utan undantag, blåbärssoppa, rån, äpplen, äppeljuice och coca cola. Beroende på tillstånd behövs det kompleteras med mandelbeskvier, mjukost och annan frukt. När det finns hemma är det bara att luta sig tillbaka och äta, äta, äta. Bara tanken på mat får det att vända sig i magen på mig (haha som att det finns någon plats för något att vända sig där inne, knappt ungen som bor där inne kan röra sig) men sjukpåsen den är jag sugen på! 

Annars då förutom att kylskåpet har börjat äckliga mig igen så är jag så där härligt svälld så det gör ont i fötterna att stå på dom och händerna går inte riktigt att sluta för det tar emot så jag tänker bara duscha svalt och glo på White Collar i väntan på att min kropp vill leka igen. Ingen idé att gå ändå för jag bara fiser när jag rör på mig. This is fucking awesome! Men gud så jag är tacksam över att få vara hemma och göra saker i min egen takt och att jag varje dag har en fantastisk man att luta mig mot. Det kommer aldrig vara brist på kärlek i bebisens hem, det är jag helt säker på.
Vi har som alla andra överflöd av det mesta, vi har mer mat hemma än vad vi egentligen behöver, sko och klädgarderober så fyllda att många människor inte skulle förbruka det under sin livstid men mest av allt har vi så mycket kärlek innanför dom här väggarna att jag ibland inte vet vad jag ska göra med den eller hur jag ska visa min tacksamhet till den så att tänka att det ska komma någon till världens som kommer fylla våra hjärtan och vårt hem med obeskrivligt mycket kärlek känns lika svårt att förstå som att tänka sig vart universum tar slut. 

 

Så till er som tänker handla idag, välj en annan affär än Willys i eftermiddag för där kommer Michelingubben gå runt och fisa.

Det finns så ruskigt mycket fina kläder just nu och det är så trist att inte kunna prova dom, se hur dom sitter på och så, så jag får handla lite på känsla för jag kan inte hålla mig! Det är ju helt omöjligt ibland att låta bli! Så det har blivit någon klänning, någon tröja, ett par skor (tror i alla fall att det bara är ett par), dom där träningsbyxorna i förra inlägget och den här underbara jackan/kavajen från H&M. Jag gick förbi H&M i Valbo när jag var ute med svärmor och handlade och blev så kär i den, så när lönen kom blev den min! Som sagt så himla trist att inte kunna prova det jag köper för jag vet inte alls hur den sitter på men jag tror att den ska passa i storlek och form, vi får se i vinter/vår. Nu hänger den i garderoben med alla mina andra jackor och bara väntar, precis som träningsbyxorna fast den här tänker jag då inte svettas i bara vara så jäkla snygg (förhoppningsvis!) i!

Nej nu när jag satt och funderade kom jag på att det är två par skor, ett par med "låg" klack i nudefärgad mockaimitation och ett par svarta ballerina med spikes och stassnitar, också i mockaimitation, båda från Lindex på rea. Så var det ja. Ooops.

Sitter och väntar på att klockan ska bli åtta, den här timmen har släpat sig fram. Klockan åtta är det första valårets partiledardebatt! Jag vet att det är inte så där jättemånga som jag känner som någonsin tittar på sånt eller är intresserad men jag laddar upp med popcorn, kakor, läsk, öl/vin, vad jag nu har och sen bänkar jag mig framför debatten och roas av vilket tjaffs det kan bli. Vem kommer säga vad, vem kommer ta mest plats, det finns alltid någon ny partiledare som man vill få en uppfattningn av och den här gången är det Stefan Löfven som trots att han har suttit som partiledare för Socialdemokraterna i snart två år är väldigt anonym för mig. Jag vet att han ser ut som James Belushi och att han satt som ordförande hos IF Metall väldigt länge så han borde ju ha ganska bra koll på arbetare. Annie Lööf ska det också bli roligt att se och höra mer från för vart man än står politiskt så lär man imponeras av denna kvinna, eller ja kvinna hon är ju bara något år äldre än mig och yngre än Niklas men hon har ändå hunnit bli advokat, partiledare och mött sitt livs kärlek, det är bra gjort! Annat som kan hända är ju att någon bestämmer sig för att inte komma och sånt är ju alltid spännande, för tänk om man får sitta bredvid någon som inte tycker som en själv då blir man ju sur och måste gå. Kanske man kan håna någon i live-tv annars och uppföra sig som en barnunge (ja det är vänsterns senaste två ledare, way to go!). 

Jag är öppen för nästan alla partier det här valet vilket gör mig lite förvirrad och har väldigt svårt att bestämma mig för vad och vilka jag ska rösa på om ett år och jag tar min röst på allvar så det är en spännande kväll nu :)

Många av dom som fick barn i somras har börjat med träningen nu igen och jag längtar så jäkla mycket tills jag får börja slita med den här kroppen igen! Får väl se om jag kommer en kilometer ens innan jag dör och om kanske bara skivstågen utan vikter på är så jag precis klarar av att pressa upp den haha! Det blir nog verkligen med skakiga ben och armar som jag börjar om men sen ska jag spöa skiten ur Linda när boxercisen börjar i vår.Tur nog har vi en del träningsgrejer här hemma så när bebisen sover får jag väl börja smygträna hemma.

Träna träna träna träna träna träna träna!!!!!

Jag har börjat ladda upp garderoben med nya kläder till efter förlossningen och bland dom har det blivit träningskläder också. Mina förra färgglada träningstajts har blivit lite urmattade i färgen men så fick jag tips om dom här så nu väntar dom bara på mig och mitt svett!

Oj så dagarna rusar förbi nu. Det har varit en händelserik vecka och det är så skönt med helg för det betyder att Niklas är hemma på dagarna också och inte bara fram mot kvällen, men snart är det dags för bebis och då blir Niklas hemma ihop med mig första månaden, väldigt väldigt lyxigt känns det som. 
Det har varit ganska mycket aktivitet under veckan så idag har varit en riktig vilodag då pyjamasbyxorna har suttit på hela dagen och jag har mest legat i soffan och blivit attackgosad av Sonic.

Anticimex har varit här i veckan och besprutat plus att vi fick kiselpulver att strö och peta in längst listerna så får vi hoppas att det biter på dom där sista små jävlarna som inte vill dö ut helt. Eller så här är det, dom dör dom små jäklarna men inte innan dom hinner lägga ett gäng ägg som kläcks efter någon vecka och vips så finns dom där igen och så fortsätter det om och om och om och runt igen. 
Sedan har jag pluggar körkort, övningskört lite hemma och med körskolan. Jag tror att det går bra även om jag är så jävla nervös när jag kör med körskolan men jag tror att det kommer gå bättre efter senaste lektionen. Det är så skönt att köra för då glömmer jag bort stora tunga magen, förutom när jag ska ställa in stolen för det är så svårt att få till ett bra läge där jag når pedaler och ratt men inte känner att jag hamnar så jäkla nära ratten ändå med magen haha! Jag har en toppenlärare nu i alla fall som är lätt att prata med och dom påminner mig om att man måste andas ibland också. 

 

På bebisfronten så har vi varit hos barnmorskan och vi hade hon som vi haft under föräldrarutbildningen så för första gången under de här månaderna kändes det mötet roligt och intressant. Annars är det mest som den rutinkontrollen det är tycker jag men den här barnmorskan har en sådan härligt lugn och mysig personlighet att allt bara känns mys! Jag och Niklas lägger märke till nya saker i dödens korridor på sjukhuset varje gång vi är där och den här gången sgå vi att dom har faktiskt satt upp konst på väggen. Grå, rutig konst som absolut inte är uppiggande. Om dom satsade på att göra en ångestfylld korridor när dom "inredd" så lä rjag ju säga att dom verkligen har lyckats, var målet någon som helst annat så säger jag fail!
Jag och svärmor har varit ut och letat vidare efter grejer till vaggan och spjälsängen men det är inte lätt att hitta fina saker i butik, men vi lyckades! Så nu har vi spjälskydd till vaggan (spjälsängsskydd hade vi redan) och jättefina bäddset till både vagga och spjälsäng. Har inte fotat något av det än, får väl göra det sen. 

Jag tyckte att det var en bra idé att börja med körkortet igen dels för att ja jag behöver det ju verkligen och dels för att jag verkligen har tid nu, jag har ju ingenting att göra om dagarna. Nära och kära har mest undrat hur det ska gå med:

1. Magen, blir den inte i vägen? Nej den glömmer jag bort och om vi tänker lite på saken så kör tjocka människor bil varje dag, kolla bara på usa haha! Jag såg en kille i Ockelbo som var så fet att bilen lutade så gravidbulan utgör inga hinder.

2. Ryggen min är paj, går det att sitta i en bil då? Ja, enda jävla gången ryggen inte gör ont är lustigt nog i förarsätet!

Det ingen hade tänkt på är teorin. Den jävla teorin! Jag blir arg, frustrerad och gråtfärdig så fort jag inte fattar vad som står och jag blir helt förstörd när böckerna inte är logiskt uppbyggda! Man kan inte be om svar på frågor om inte svaren finns i böckerna jävla idioter!!!!! vill jag mest skrika och då har jag inte läst många sidor än. Nej teorin hade ingen tänkt på. Inte jag heller. Jävla skitteori. Den som var det enklaste innan jag blev gravid.

Åh helt otroligt, jag har fått tag i karln som sanerar hos oss och jag tror att han absolut inte alls tycker om mig längre och verkligen hoppas på att min man ska vara hemma när han kommer till oss nästa gång så han slipper den där kärringen som ringde till honom idag, jag var verkligen inte trevlig. Jag orkade verkligen inte hålla på och krångla längre, jag orkade inte vara trevlig så jag skällde ut honom och efter en jäkla massa om och men så lyckades jag boka en tid med honom.
Visst kan man tro att dom gärna bokar in vart dom ska om dagarna så att dom har ett schema upplagt över sina uppdrag? Att dom vet att det här, det här och det här ska jag göra idag? Jag skulle vilja ha det så i alla fall och har det gärna så när jag gör saker men inte den här människan inte, han är definitionen av go with the flow fast på ett otroligt negativt sätt. När jag sa att jag vela ha en tid för nästa gång så svarade han att han kan komma den dagen vi bestämmer men att han inte kan veta när han kan under dagen för han vet inte hur mycket jobb han har dag för dag. Jag blev ännu mer förbannad och sa att jag skulle ha en tid var på han blir ännu surare och säger att han ska stå på vår uppfart 8:00 bestäm dag, eftersom jag är så jävla förbannad och vi båda har en ganska elak ton så frågar jag "var det där så svårt?" och får som svar att han måste lägga om hela sin rutt och börja med oss. Jag kan så här i efterhand inte förstå vilken "rutt" han måste lägga om eftersom han bara ringer folk och bestämmer tid en kvart innan han kommer. 
Han frågade också varför min "kille" inte hade svarat i telefonen (med otroligt spydig röst) och jag svarade det uppenbara svaret som vilken idiot som helst måste förstå, kan ni gissa varför Niklas inte kunde svara i telefonen 8:20 i morse? Ja men precis han jobbade! Jag sa att eftersom han jobbar fick sanerarkarlen mitt nummer två gånger igår så han kunde ringa mig istället var på han säger ja den här gången ja och varför svarade inte din "kille" förra gången? Ja, jo precis jag vet vad ni tänker, han jobbade! Vilket var det svar han fick av mig och att av den anledingen så är det svårt att svara i telefonen och rusa hem när han bestämmer sig för att ringa och att han borde ha en bättre kommunikation med sina kunder, eftersom dom jobbar under dagarna. Han frågade om jag tyckte att dom borde jobba natt eftersom folk inte kan svara på dagarna. Herregud hur dum får man bli? 
Jag vet inte hur många gånger jag påpekade för han att han vet om att jag är gravid, att vi har tre djur och att han är fullt medveten om att vi har det lite krångligare pga det med saneringen eftersom vi fyra inte får vara hemma men det verkade han inte ens höra. Nej nej men nu får han lägga om hela sin rutt för att anpassa sig efter oss, stackars liten.

Bättre saker under dagen var föräldrarutbildningen och att min bästis kom förbi med blommor, precis när jag stod och väntade på bussen!  Bussen var så otroligt sen att jag åkte in till stan med henne istället. Jag tror att hon är lite smygnöjd med att vi har löss ändå för hon har allltid sagt att man får lus om man far utomlands och inte är extremt noga med kläder och vad man sover på, hon bäddar gärna sängen med egna badlakan. Jag tror aldrig hon riktigt innan har tänkt vad den här lusen är för lus och vad den gör annat än att kryper på en på natten men ja, rätt fick hon ju! Man får lus om man far utomlands. 
Nu kan jag sitta här i höstmörkret och titta på blommorna i sken av de levande ljusen och tänka på andra saker än Anticimex. Mycket skönt :D

 

 

Igår var vi på sista delen av föräldrarutbildningen och pratade om amning och första tiden hemma med barnet. Det här har varit ett möte jag har haft ganska negativa känslor inför eftersom jag trodde att det skulle vara ett stort propagandamöte för amning och om hur mitt barn kommer dö om jag inte ammar det, hur fel det är att inte amma osv. Det var helt fel uppfattning. Vi fick se en otroligt äcklig film om amning, jag tror att alla andra tyckte att det var en helt normal film om amning men jag står verkligen inte ut med att se dom där gigantiska bröstvårtorna, jag tycker det ser så otroligt äckligt ut. Visst det är vackert att ge sitt barn liv men jag orkar inte ens tänka på det för då skulle jag må så dåligt över att jag har sån ångest över att jag ska amma om någon månad. För det ska jag. Hur lite jag än själv vill det så ska jag göra det för mitt barn men jag hatar tanken på det och jag kan inte riktigt förklara varför. Jag önskar att det var någonting jag såg fram emot, att det var någonting jag längtade efter och att jag såg det där fantastiska i det som så många verkar göra men det finns bara inte där.

Efter att vi sett filmen så började barnmorskan prata om att det av olika anledningar kan vara så att man inte kan eller vill amma och att det är helt okej. Bröstmjölken är otroligt bra, det går inte att skapa den mängd antikroppar som finns i den men och det här är någonting min barnmorska absolut inte berättade för mig när jag berättade om min motvilja att amma, den där mängden antikroppar som gör bröstmjölken så bra finns bara i råmjölken och den finns bara de första dygnen efter att barnet är fött. Det viktigaste är kroppskontakt och välmående föräldrar och det var helt okej om man valde ersättning. 

Efter att alla andra hade gått stannade jag kvar och hade en fråga om någonting helt annat och sen började vi prata lite om att jag tycker det känns jobbigt med den framtida amningen.
När hon pratat en stund om amning och hur det inte var det viktigaste så sa hon att det finns också dom som inte alls tycker om att vara gravid men att det är någonting som folk inte pratar om, att man inte törs säga det men att det också är helt okej. Jag sa att precis så känner jag och att många gånger låter det som att människor inte tror att jag älskar mitt barn bara för att jag inte tycker om att vara gravid och ifrågasätter om jag verkligen vill ha barn. 
Jag fick veta så mycket av den stunden jag stannade kvar och pratade med henne som ingen sagt till mig tidigare och jag kände för första gången på alla dessa månader att jag inte känner saker fel eller vill fel saker. Jag kunde bara krama om henne och tacka för att hon sa det hon sa samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att inte börja gråta. Det var så skönt att gå därifrån utan tunga skuldkänslor. 
Jag vill påpeka att Niklas står bakom mig till 100% och tycker det viktigaste är att jag känner mig bekväm och mår bra. Han är en bra man min man och han kommer bli en fantastisk pappa.

Jag längtar så mycket efter att den här nya lilla personen ska komma till världen nu så jag och Niklas får lära känna honom eller henne. Vem är du som finns där inne? Kom ut så vi får visa dig världen och visa dig för världen. Kom ut så ska vi visa hur mycket vi älskar dig och hur mycket dina föräldrar älskar varandra. Fast kom inte förrän du är redo, jag vill ha dig frisk och stark så vi kan göra roliga saker ihop hela livet. Jag ska ge dig allt jag har och sen lite till.

Det här är en lång text men jag måste få ur mig besvikelsen och frustrationen. 

Ni vet när man har med stora kända företag att göra så antar man lite per automatik att dom har ett bra fungerande system hur dom sköter sina uppdrag och är professionella. Men så är det inte alltid, ibland känns det som att det vore bättre att utbilda dagisbarn och låta dom sköta företag för det skulle bli bättre ordning på skiten då.

Sedan i mars har vi haft vägglöss hemma efter Gambiaresan (som jag inte kunde följa med på) och sedan dess har vi strulat med det. Det började med att vi kontaktade vårt försäkringsbolag Moderna Trygghetsförsäkringar som inte kunde svara på en enda av mina frågor vad vår försäkring täckte. Hade vi rätt att bespruta huset och få det täck av försäkringen? Hur var det med lösöre? Fanns det någon tidsgräns för hur länge saneringen fick ta innan dom sluta betala? Dom visste ingenting och jag fick ringa flera gånger för att få svar på mina frågor. Svaret blev att dom endast står för hussaneringen och lösöre fick vi betala själv, men det var inte så vanligt att man fick löss i möbler/kläder. Ett av deras favoritställen att bosätta sig i är ju bara sängen. Men visst okej. Vi värmesanerade och hade oss innan Anticimex äntligen kunde komma och bespruta, 3 veckor efter att vi ringt dom.

Eftersom jag är gravid får jag inte vara i huset det följande dygnet efter besprutningen, inte heller våra tre djur (två katter och en hund) så både jag och dom måste ha någon annanstans att bo under tiden, Niklas får vara i huset efter 2h. Det har varit enkelt löst även om det har varit jobbigt att inte få vara hemma men det har "bara" varit psykiskt. Nu när jag är höggravid och inte ens kan sova bekvämt i min säng som vi köpt efter 3 möten och många pengar på Sova så är det inte hållbart att sova i mammas bäddsoffa längre. Jag sov där sist och jag tror jag fick tre timmars dålig sömn den natten, sen kom Niklas och hämtade mig på förmiddagen och jag grät för jag var så glad att få komma hem. Till saken hör också att jag är sjukskriven och är till stor del sängliggande under dagarna för bland annat ryggsmärtor pga graviditeten och med tanke på det och att jag inte får vara i hemmet under ett dygn med risk för bebisens hälsa så ringde jag återigen vårt försäkringsbolag och frågade om det möjligt, på något vis går att få annat boende under det dygnet var tredje vecka men det var totalt omöjligt fick jag veta av den mest osympatiska människa jag någonsin har pratat med som läste upp villkoren som en robot och slängde in en hel del elakhet i samtalet. Jag brukar alltid vara trevlig i telefon men den här gången tröttnade till och med jag och lät nog ganska otrevlig och muttrade något till svar när hon "önskade mig en trevlig dag ändå" med enorm sarkasm i rösten.

Okej men så jag får inte vara hemma.. Vi får lösa det, försäkringsbolag är inte snälla det vet vi. Dom är dyra och det är också saneringen (att saneringen är väldigt dyr berättade den osympatiske människan på försäkringsbolaget för mig). Det är väl bara att planera lite så får jag ta mig igenom det där dygnet när jag måste vara borta, hunden kan nästan alltid följa med mig och katterna brukar gå att lösa. Man behöver bara planera en hel del. Oj vi får inte glömma att alla möbler ska skjutas ut från väggarna så att Anticimex kommer åt vägglisterna, vilket Niklas måste göra själv eftersom jag varken kan eller får hjälpa till nu. Så från start har jag bett Anicimex att ringa innan dom kommer och dom ringer.. Dom ringer ungefär 15 minuter innan dom tänker komma och det är någongång mellan 7:30-11:00 dom kan ringa. Det är inte en officiell tid som dom på något vis har uppgett utan det är spannet mellan samtalen under de gångna månderna. Så det måste alltid finnas någon hemma var tredje torsdag i fall att dom ska komma ut till oss då eller så måste någon ta sig hem så snabbt som möjligt och det handlar inte om någon timme utan genast. Jag har sedan mars sagt till han som kommer hit att han måste ringa någon dag innan, tisdagar helst. Jag har ringt till Anticimexkontoret i Gävle och sagt till varenda gång det är meningen att han ska ha ringt och han inte har ringt, det är alltså varenda gång sedan i mars, och det enda svar jag någonsin får där är att dom kan kolla vad det står i hans logg och har vi pratat med honom om det här och dom ska ge han ett meddelande så ringer han sen. Ibland ringer han då. Inte alltid. Oftast ringer han på torsdagen precis innan han tänker komma. En gång när jag ringde till kontoret och undrade varför han inte hade ringt på den avtalade tisdagen så sa dom att det stod att han skulle ringa på onsdagen. En gång. En enda gång har det stått i hans logg att han skulle ringa oss innan och då hade han ändå skrivit upp en dag för sent. 
I somras när den här karln hade semester så ringde det en kille och bokade in en tid, killen kom på utsatt tid och besprutade huset, sedan satt han upp att han eller karln skulle ringa på tisdagen den veckan dom skulle återkomma och det var helt normalt för honom. Så enda gången det har fungerat som det ska är när det var en person som annars jobbar på en annan del inom Anticimex än skadedjurssaneringen. 

Nu har det gått fyra veckor sedan dom var här och besprutade huset, jag trodde det var tre veckor innan jag gick bakåt och kollade datumet dom senast var här. Ringde kontoret i vanlig ordning och fick veta att karln hade ringt förra torsdagen men inte fått något svar. Niklas var sjuk så han sov lite längre än vanligt och hade då missat samtalet, vi har dålig täckning i källaren och brukar också slå av mobilerna när vi sover. Det spelar ju ingen roll heller eftersom att vi flera gånger har avtalat med honom att han ska ringa på tisdagar, som sagt. Han lämnar aldrig något meddelande eller försöker ringa igen, trots att vi har ett pågående ärende. Jag fick samma gamla svar från kontoret idag som alltid och nu väntar jag på att han kanske ringer innan dagen är slut.

Samtidigt som jag ringde och hörde om boende med försäkringsbolaget så tog jag upp problemet med Anticimex och fick då veta att dom hade tecknat avtal med en annan saneringsfirma men jag fick inte veta vilken men fick däremot veta att jag inte fick byta till den eftersom jag har ett pågående ärende och då måste hålla mig till Anticimex. Om jag får ett annat problem som kräver sanering så får jag den nya saneringsfirman. 

Få aldrig vägglöss för det värsta är inte lössen som biter er när ni sover, vetskapen om att det finns djur upp till en centimeter stora som kryper upp i er säng och biter er på natten och sen bajsar i er säng. Nej det är inte det värsta. Det värsta är inte att värmesanera all texil (mattor, sängkläder, gardiner, kuddar, gosedjur, kläder) på olika uppfinningsrika sätt nej det är det inte. För lössen blir färre, betten kommer allt mer sällan och sakta men säkert försvinner dom. Har ni som oss ett ganska svårt fall av vägglöss så kommer det ändå minska rum per rum och snart kan ni ha era kläder, sängkläder, mattor, gardiner och liknande precis som vanligt. Den första tiden vill man inte ha någon hemma hos sig för risken att det ska spridas hem till dem och och man är extremt nogrann med vad han har på sig när man far till någon annan, men den tiden går ganska snabbt över och snart kan folk faktiskt komma på besök och du kan ta på dig vad du vill när du far iväg. Nej det värsta och mest uttröttande är att försöka få försäkringsbolaget och Anticimex att lyssna på vad du säger. 
Det mest frustrerande är inte att aldrig bli av med lössen utan det är att aldrig lyckas få kontakt med saneraren. 

Nu hoppas jag bara med allt jag har i kroppen att lössen ska vara borta när vår nya familjemedlem kommer till världen för jag klarar inte ens av att tänka på att bo hos mamma var tredje vecka med en nyfödd liten bebis. Jag vill inte ha gift efter vägglisterna även om bebisen ligger på en filt mitt i rummet. Jag vill inte hitta bett på mitt barn. Jag vill inte fortsätta strula med Anticimex när jag ska njuta av den första tiden med vårt först födda barn. 

Det börjar närma sig nu. Det är som att när man har kommit förbi den där 100dagars-gränsen så bara försvinner dagarna, ibland går det lite för fort! Fast ibland känns det som att vi aldrig kommer sluta vänta heller. 63 dagar kvar till BF, jag hoppas på någon dag kortare och eftersom det hela tiden har känts som en unge som vill ut till världen så kommer jag väl gå över två veckor bara för det och tydligen känns den tiden man går över ungefär lika lång som hela graviditeten.

63 dagar kvar att bara rå om varandra.

63 dagar kvar att slöa när man vill.

63 dagar kvar tills livet förändras för alltid.

63 dagar kvar tills blöjbyten är vardag.

63 dagar kvar innan vi får känna ännu mer kärlek än vad vi tror är möjligt.

63 dagar kvar sen är vi en egen riktig familj.

63 dagar på oss att införskaffa dom sista sakerna.

63 dagar på oss att förbereda oss på något som inte går att förbereda sig på.

63 dagar då jag ska älska min man extra mycket varje dag och ta hand om honom varje minut jag kan medans det bara är han och jag. 

 

Jag hoppas att det är som alla säger, att man bara vet hur man tar hand om ett barn för nu när det börjar närma sig känns det som vad fan vet jag om att ta hand om en bebis? Jag kan räkna på en hand hur många bebisar jag någonsin har hållt i och jag vet inte om jag ens fyller den handen då. Helt sjuk att man åker in till förlossningen, det kommer ut en unge och efter lite ditten och datten får man fara hem med den och dom bara litar på att man kan och ska ta hand om det där lilla barnet och uppfostra den till en bra människa. Vilken tro på mänskligheten barnmorskorna måste ha.

Jag har en känsla av att jag måste ändra mina nya morgonrutiner om två månader eller så. Att vakna sent, ta en timme på mig innan frukosten är klar och sen softa i soffan när jag äter.. Mmm om jag har förstått det rätt så kommer det inte ske på en daglig basis länge till. Fast av den där första timmen är det inte många minuter som går åt till mig, hunden ska rastas, alla djuren ska få mat, steker jag pannkakor åt mig själv så är det först en laddning med pannkakor till Niklas som steks och annars så förbereder jag mat eller brödbakning så Niklas har när han kommer hem. Fast jag drar nog fötterna efter mig en hel del, tar det lugn. Sjukskrivning kan vara väldigt skönt också.
Idag blev det pannkakor för jag orkar inte baka bröd innan Niklas kommer hem så pannkakor är en liten latutväg.

Till mig blev det bananpannkaka och äpplepannkaka. Äpplebitarna blandar man runt i kanle och socker innan man har i dom i smeten. Stekte på några äppleskivor också till och sen får allt bada i lönnsirap - nyttigt och bra haha :)

 

Bebis tog det lugnt i natt så jag fick sova ordentligt, det tackar jag glatt för! När han/hon sparkar nu så rör sig hela magen och Niklas kan känna sparkar och rörelser från utsidan, det blev mycket roligare med all rörelse där inne när jag kan dela det med honom. Innan var det mest bara "jaha, ungen lever där inne, bra" men nu kan vi sitta i soffa och känna på magen när pyret bökar runt där inne och då blir det en härligt familjekänsla.

Lillpyret i magen har krupit omkring i magen hela natten och dagen idag, men just nu verkar han/hon ha lagt sig till ro där inne, äntligen! Jag har lagat mat och förberett frukost efter att Niklas kröp till kojs, det är riktigt mysigt att stå i det nya köket nu när alla lampor har kommit på plats och det är mörkt utanför fönstret. Lugnt och skönt nu på kvällen också, känns som att jag är den enda människan i världen tills bussen susar förbi utanför. 
Vi har haft det mysigt och tagit det lugnt på kvällen med tända ljus och dom brinner fortfarande så jag tänkte koka en kopp te och mysa lite med lillhunden i väntan på att maten blir klar för att packas ner i matlådor men sen såg jag en öl i kylen och ärligt talat är ju öl tusen gånger bättre än te! Behöver jag klargöra att det är en alkoholfri sådan, Mariestads den är helt klart den bästa. 
Längtar efter julsortimentet både på Systembolaget och i vanliga butikerna. Julmust! Bourbonfatlagrad och ekfatslagrad julmust, vad jag skulle göra för att få er nu.