Idag har illamåendet kommit tillbaka i full kraft igen. Det har varit lite smygande dom senaste veckorna men idag ger jag upp kampen, illamåendet vinner och jag tänker åka in till stan för att handla min sjukpåse. Alla har väl en sjukpåse? Sånt som man måste ha från affären när man mår dåligt. Min innehåller alltid, utan undantag, blåbärssoppa, rån, äpplen, äppeljuice och coca cola. Beroende på tillstånd behövs det kompleteras med mandelbeskvier, mjukost och annan frukt. När det finns hemma är det bara att luta sig tillbaka och äta, äta, äta. Bara tanken på mat får det att vända sig i magen på mig (haha som att det finns någon plats för något att vända sig där inne, knappt ungen som bor där inne kan röra sig) men sjukpåsen den är jag sugen på! 

Annars då förutom att kylskåpet har börjat äckliga mig igen så är jag så där härligt svälld så det gör ont i fötterna att stå på dom och händerna går inte riktigt att sluta för det tar emot så jag tänker bara duscha svalt och glo på White Collar i väntan på att min kropp vill leka igen. Ingen idé att gå ändå för jag bara fiser när jag rör på mig. This is fucking awesome! Men gud så jag är tacksam över att få vara hemma och göra saker i min egen takt och att jag varje dag har en fantastisk man att luta mig mot. Det kommer aldrig vara brist på kärlek i bebisens hem, det är jag helt säker på.
Vi har som alla andra överflöd av det mesta, vi har mer mat hemma än vad vi egentligen behöver, sko och klädgarderober så fyllda att många människor inte skulle förbruka det under sin livstid men mest av allt har vi så mycket kärlek innanför dom här väggarna att jag ibland inte vet vad jag ska göra med den eller hur jag ska visa min tacksamhet till den så att tänka att det ska komma någon till världens som kommer fylla våra hjärtan och vårt hem med obeskrivligt mycket kärlek känns lika svårt att förstå som att tänka sig vart universum tar slut. 

 

Så till er som tänker handla idag, välj en annan affär än Willys i eftermiddag för där kommer Michelingubben gå runt och fisa.