I nöd och lust. Nu är det väldigt mycket nöd och lite lust.

Jag är imponerad över tjejer och kvinnor som klarar av att gå igenom en graviditet utan en partner som stöttar dom, och med det menar jag utan en partner eller med en idiot till partner som inte hjälper till. För just nu vet jag inte ens hur jag skulle ta mig igenom en dag utan Niklas och hans fantastiska hjälp.
Många har sagt till mig och jag har läst att det är så synd om kvinnan som har det jobbigt under graviditeten och visst är det så (det suger stora delar av dagen), men ofta kompleteras den meningen med att killarna och männen har det så enkelt och det kan jag verkligen inte hålla med om för Niklas får då slita nu. När jag ligger på soffan och sover (är helt utslagen) eller har ont i ryggen och hela kroppen så är det han som städar, lagar mat, går ut med hunden, far till Ica och handlar allt vad det nu är jag vill ha. Jag har inte ett craving som är lite enkelt att stilla och som man kanske kan planera för och handla på Ica nej nej, jag har cravings på allt! Jag vill ha saker att äta konstant och det är olika saker varje dag, eller varje timme, och vem är det som far och handlar det åt mig då? Jo Niklas. 
När jag sen gnäller över att jag är tjock, ful, trött, gråter lite över att allt känns piss så är det han som tröstar mig och bara ger mig så otroligt mycket kärlek och löser problem jag tycker att jag har. 
När jag ska föda är det han som ska stå bredvid och känna sig hjälplös och kanske få några svordommar slängda på sig och visste han ska ju inte föda ut en unge med huvud, axlar och allt men lätt, nej det tror jag inte att det är. 
 
Ge grabbarna lite cred för allt slit dom gör. Glöm inte bort dom. 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0