Ja god förmiddag på er allihopa! säger Roger Busschufför när vi rullar ut från Sandvikens resecentrum.
Jag kom ganska tidigt till det där resecentrumet som stadens kommun är så stolta över. Dit kan pundare, alkisar, vandaler och våldtäktsmän komma och gå som dom vill. Det är fritt fram att råna eller våldsföra sig på alla dessa barn och ungdomar som är beroende av lokaltrafiken och som byter bussar alla tider på dygnet där. Där ute där absolut ingenting annat ligger. Förutom tågrälsen då. Den som gjorde staden möjlig en gång i tiden och den som för några år sedan fick denna kommun att bli blinda för allt annat än de få tåg som går där. 
Det finns en gammal fin byggnad mitt i allt det raserade nya som står där, bland lampor som inte lyser om nätterna, ner klottrade parkbänkar och tv-monitorer som någon krossat i ren fustration av brist på aktiviteter eller kanske för uppmärksamhet? Det är ett gammalt stationshus från då när staden började. Eftersom jag skulle ta en buss som endast accepterar kontantbetalning, till skillnad från lokaltrafikens bussar där man nästa inte får använda vanliga papperspengar längre, rånrisk ni vet. Dom där jag nämnde någon rad upp. Ja, justja. Jag behövde kontanter så jag styrde bestämt stegen mot den gamla fina stationen och blev lika snopen som jag blivit alla andra gånger, brisen på en uttagningsautomat var lika uppenbar som annars men i min dumhet har jag alltid en förhoppning om att det ska ha installerats en under de månaderna som jag inte har besökt detta resecentrum. Jag ställer mig mitt på golvet och tittat mig omkring, jag vill så gärna se den där automaten. Den och en liten cafeteria som säljeer härligt rykande, nybryggt kaffe. Hopplöst tittar jag på klockan och konstaterar att jag som tur är har tid att gå tillbaka samma väg som jag nyligen kom med lokalbussen. In till stan. En promenad på nästan tio minuter med en resväska som förhopppningsvis väger mindre än tio kilo. Väl inne i stadens centrum finner jag både kaffe och kontanter. Här finns det nästan ett överflöd av båda delarna. Jag väljer kaffeserveringen efter hur fina pappersmuggarna är. Kaffet smakar ungefär lika överallt ändå.
Nu hälsar Roger Busschufför nya resenärer välkomna på bussen som sakta rullar mot Stockholm.