Jag har varit så jävla osäker - knark förändrade allt för mig!

Ni ska veta att jag är riktigt jävla lycklig! Så där galet att det pirrar i hela kroppen! Magen är full av fjärilar och det bara spritter! Och det är bara för att mitt liv är precis som det är. Det är precis så jag sa att det inte ska vara. Det är just så som jag aldrig trodde att jag skulle vara. Jag är min raka motsats och det är just så jag egentligen ska vara. 
Saker jag trodde att jag tyckte och stod för har visat sig inte alls vara så. Jag tycker helt annorlunda om det mesta. Jag står fast vid en del saker, mest är det så politiskt inkorrekta saker att det är lika bra att det bara är ni som känner mig som vet om dom. 

Jag har alltid bara velat ha en familj, en riktig familj. Min familj är så jävla screwed up. Vems är inte det? Men ska jag vara ärlig så tär det, att allt ska vara så jävla komplicerat. Fast det är så enkelt. Att ha föräldrar som inte kan prata med varandra för den ena inte bara kan spela trevlig, det har väl många nu. Men det är stört. Jag tänkte skriva att jag är van men jag vette tusan om man någonsin vänjer sig. Så jag har en mamma. Jag har en pappa. Dom kan inte prata med varandra. Jag har en Timo. Bäst av allt, jag har två systrar. Två systrar jag inte kan säga nej till. Hur någon klarar sig utan syskon förstår jag inte. Eller hur någon kan ha syskon och inte bry sig om dom. Det har jag ju sett. Mina systrar är alltid, oavsett vad, det viktigaste. 
Som ett plus i kanten har Sabrina funnits med nästan så länge jag minns. Det var väl där familjen slutade för ett år sedan. En mamma, pappa, systrar, mammas sambo och en bonussyster eller vad hon ska kallas? 

Det var ett år sedan det ja. Det här året har ju alltid ändrats. Inte nog med att jag har ändrats, så har min familj helt plötsligt utökats med fyra personer. Jag som inte alls tycker om barn. Jag har fått två. Inte egna. På köpet bara. Men inte på köpet hos min pojkvän utan hos min bästa kompis, Johanna. (för saken skull ska det sägas att jag har två bästisar, Linda står stabilt fast på bästa kompis-posten med). Jag trodde inte att man i "vuxen" ålder kunde hitta en kompis och få en sån relation som jag och Johanna har. Jag trodde inte heller att jag kunde tycka om barn så mycket som jag älskar Jordan och Nikolina. Men det är väl nått med dom där Larssons. Dom ger mig något jag aldrig trodde jag kunde få. För inte trodde jag att det var möjligt att bli så vanvettigt kär i någon som jag är i Niklas heller. Eller att den totala tryggheten jag känner ens kunde existera mellan två personer. 

Jag trodde inte att jag skulle ge mig själv så, att jag skulle förlita mig så mycket på en personen. Det var så jävla enkelt. Jag har ingenting om jag inte har dig. Tur att jag har allt.

Vem bryr sig om år. Fast. Det ger en lättnad. Ingenting är som det var.
Jag är bara fylld med drömmar. 
Dagarna är så mycket enklare när det finns saker att se fram emot. När framtiden bara verkar underbar och dagen som är, är det bästa som har hänt. Idag kan jag knappt bärga mig för snart ska jag träffa Sabrina och senare ska jag träffa mina underbart underbara nior! 


Vet ni av att 2011 kommer bli så bra att det inte finns. Jag tänker göra allt! Jag tänker göra saker jag aldrig trodde jag någonsin skulle klara av och saker jag för längesen bestämde mig om. Innan jag ens visste nått. Jag tänker uppfylla helt galna drömmar! Och jag kommer absolut fortsätta prata om det mest störda saker, i den normalaste samtalstonen, under middagen, med Niklas.

Livet är så jävla bra! Om livet inte känns helt jävla underbart, om inte (nästan) varje dag är helt fantastisk, då är någonting fel. Då är det dags att bryta drömmar! Det är dags att förverkliga några drömmar!


Kommentarer
Linda

Kram

2011-01-02 @ 14:06:46
URL: http://lindamariastenmark.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0