Jag har alltid sagt att jag skulle bli en fantastisk sekreterare! Det kan vara svårt att tro med tanke på att mitt hem alltid verkar befinna sig i en krigszon och jag aldrig minns vart jag sist la mina jobbhandskar men jag kan strukturera upp vilken dag som helst om jag bara vill. Jag har stenkoll på tider jag bokar in även om jag privat är sämst i världen på att passa tiderna sen. Jag får varken betalt av mig själv eller beröm om jag gör ett bra jobb så då är det ju bara slöseri med tid att organisera och strukturera! Planerar gör jag jämt i hemlighet i huvudet och om det då inte blir som det är tänkt blir jag sjukligt besviken. 
Jag är väldigt nyfiken på hur det funkar i andras huvuden, hur andra människor tänker. Om någon säger ett namn, plats eller någon sak då rullas det upp snabbinfo och bilder om allt jag vet om det. Har jag sett X live så kommer jag komma ihåg nästan all info som ges till mig om det, har jag bara trista platta bilder eller inte ens vet hur det ser ut så har jag istället väldigt svårt att få det att fastna i huvudet. Kul för er att veta. Lixom.
Syrran skrev på sin blogg att hon har en tendens att radera människor ur sitt liv som om hon raderar låtar på spotifylistan och lustigt nog satt jag och tänkte på det här om dagen när jag åkte bil. Jag har nog alldeles för lätt att fasa ut människor ur mitt liv om jag tror att dom kommer såra mig. Priset för att vara så känslokall vid behov blir så klart att det är svårt att känna lycka då jag borde. Jag vet att jag är glad och vet att just den gesten eller det ögonblicket borde göra mig mycket gladare än vad jag blir, men jag har svårt att känna det ibland. Men för det älskar jag med hjärtat och hatar med själen. Vad privat det blev. Välkommen.